Jag sover naken. Läser naken. Badar naken. Året runt. Ett slags barometer på hur kul jag har på fest är hur mycket eller lite kläder jag har på mig när nattamaten bärs in.

Ibland anförtror sig människor om sina återkommande mardrömmar. Om hur de går omkring på stan och plötsligt upptäcker att de inte har en tråd på kroppen.

Fruktansvärt säger dom. Härligt säger jag. Kläder är rädsla. Nakenhet är fred och kärlek.

Det var precis så här gud skapade oss. Vi är universums barn. Och om man snavar omkring här uppe vid polcirkeln och huttrar hela vintern skall man väl inte behöva gömma sig för solen om sommaren?

När jag var liten var alla svenskar nakna. Beppe Wolgers sprang omkring som en valross på grönbete och Monica Zetterlund låg utsträckt på en stekhet granithäll och lapade sol.

På sjuttiotalet följde jag med mamma till Saltholmens nakenbad. Puckstången smälte och de mörkbruna damerna satte ideligen eld på soptunnan för att få en skymt av de snygga brandmännen som kom och släckte.

Pappa spelade gitarr och sjöng Taube:

– Där kom jag glad och naken mitt på dagen, en pilgrim från det fjärran Göteborg …

På åttiotalet var alla toppless. Annars var man urlöjlig.

Men på nittiotalet gick solen i moln.

Folk började stå med spegeln i ena handen och H&M-katalogen i den andra och snart började alla skämmas och runt millennieskiftet stod varenda liten unge och krånglade med bikinin bakom gigantiska handdukar och om en treåring drog sig i snoppen tömdes badstranden fortare än om någon ropat salmonella.

Det var som om någon gammal svartrock grävts fram och börjat mumla besvärjelser ur en artonhundratalskatekes.

Avklädda avvikare hukade likt kinesiska falungongaktivister på de yttersta skären i skärgården för att inte genera någon med sina bilringar och minimala privata delar.

Den svenska frejdigheten var hotad. Nakenhet förminskat till något perverst och pinsamt.

Låt oss för ett ögonblick stanna upp här och ställa några frågor. Vad var det egentligen vi försökte åstadkomma under dessa år?

Var det moralpanik i skuggan av hiv? Försökte vi anpassa oss till de nya svenskarna? Var påklädningen en missriktad hyllning till islam eller bara en cynisk strategi från onda baddräktstillverkare? Kan det rent av funnits politiska motiv bakom? Blev kriget mot terrorism ett krig mot nudism?

Framtidens historiker kanske kommer att finna svaret.

Hur som helst har pendeln börjat svänga tillbaka. Kanske var det Naken-Janne som fick oss att förstå. Hade han mage att kliva omkring så där på bästa sändningstid så skulle inte vi vara sämre.

Den här sommaren har jag sett fler adamskostymer än på mycket länge

Tiotalet kommer tveklöst bli nakenhetens decennium! Alla föds nakna och de döda har inga mardrömmar.

Det lilla ögonblicket däremellan borde vi vara fria och lyckliga.

Och nakna.