Kommer Arvikafestivalen att gå i graven?

- Ja, åtminstone i den form den haft de senaste åren. Arrangörerna har mer och mer frångått sin nisch och det stora problemet är just att de har vänt de trogna besökarna ryggen och försökt locka en bredare publik. Vilket bevisligen inte fungerade.

Varför dör de svenska festivalerna?

- Det är lite av ett paradigmskifte inom den svenska konsertvärlden nu. Folk har blivit mer och mer bekväma och en majoritet är inte beredda att vada runt i lera så som vi var på 90-talet. Att det går bra för både Way out West och Peace and Love är ju ett bevis på det.

Har det funnits indikationer på att Arvika var på väg utför?

- Festivalen var illa ute redan 2004, när Kraftwerk var det stora namnet. Visst, det lockade massa folk, men var samtidigt en dyr bokning och festivalen var nära på att gå i konkurs redan då. Jag tror att ekonomin har varit dålig sedan dess.

- Det är synd, Arvika har betytt jättemycket för syntarna och kom att bli ett tillhåll för dem, åtminstone under en period. Det är lite samma sak med Arvika som med Hultsfred; man drar igång något som ingen tror ska fungera, men som sen visar sig bli jättestort.

Kan detta innebära att andra festivalarrangörer blir mer återhållsamma med de stora och dyra bokningarna?

- Jo, det är mycket möjligt, men samtidigt handlar det nog om exklusivitet. Det måste inte vara några jättestora bokningar, utan verkar snarare vara viktigare att boka artister och band som folk inte redan sett överallt eller har möjlighet att se någon annanstans inom en snar framtid.

- Ett sådant exempel är Jay-Z på årets Peace and Love. Kent, In Flames och Babyshambles, som var årets stora namn på Arvika, känns inte direkt exklusivt.

Vilket är ditt bästa Arvikaminne?

- Kraftwerk, absolut. Det var en väldigt absurd upplevelse att stå vid ett träd i Arvika och se fyra 60-åriga halvrobotar uppträda, men det var riktigt bra.