Samma dag som Folkpartiledaren Jan Björklund lanserar sin idé om en miljard kronor till en ”ut-och-gå-garanti” för de äldre, står Gudrun Schyman en bit bort, på ett Visby-torg, och bränner upp 100 000 kronor på en utegrill.

Gudrun Schyman beskriver det hela som en protest mot lönediskrimineringen i samhället. Enligt Feministiskt initiativ skiljer det årligen 70 miljarder kronor mellan mäns och kvinnors löner. Det vill säga 100 000 kronor per minut.

Pengagrillandet framför en banderoll med texten ”Fi eldar för demokratin” är onekligen ett smart reklamtrick. Men vem är det som bränner pengar egentligen och vad betyder själva idén om pengars värde i det politiska spelet?

Den Malmöbaserade pr-byrån Studio total – som finansierat Schymans aktion och tidigare hittat på kampanjer som det fejkade Kulturpartiet och den påhittade bloggaren Black Ascot/Erika för Malmöoperan – har den här gången snott idén från den brittiska pop- och konceptkonstgruppen KLF som i början av 1990-talet brände upp betydligt mer pengar: En miljon pund.

KLF, vilket utläses Kopyright Liberation Front, hade liksom Sex Pistols manager Malcolm McLaren låtit sig inspireras av situationisten Guy Debords idéer i Skådespelssamhället. För att väcka uppmärksamhet, och ännu mer väcka anstöt, måste man gå till överdrift och se till att ringarna sprider sig på medievattnet. Eller som Debord formulerar det i Kommentarer till Skådespelssamhället: ”Skådespelet skulle alltså inte vara något annat än överdrifter hos media vars natur, som för övrigt är odiskutabelt god eftersom den möjliggör kommunikation, ibland leder dem till överdrifter.”

Eftersom egendom är stöld, inom konstvärlden såväl som inom det kapitalistiska varusamhället, är det inte mer än rätt att sedelbrännaridén återbrukas ännu en gång. Komiken och förvirringen som uppstår har ju betydande underhållningsvärden, även om den som hävdar att Gudrun Schyman använder sig av det simplaste av knep naturligtvis har helt rätt. Poängen är dock att hela det politiska spelet bygger på lika enkla grepp.

Det återstår 69 000 900 000 kronor innan årsbeloppet är bränt. Frågan är förstås vad som krävs för att opinionen skall bli så uppeldad att de orättvisa löneskillnaderna slutligen upphör. Det räcker nog inte med ytterligare anarkistiska konstattacker för att en förändring skall komma till stånd. Men medge att det är ganska kul att en av Gudrun Schymans supportrar numera, och även bidragsgivare, är Benny Andersson. Refrängen till Abbalåten får omedelbart nya betydelser: ”Money, money, money, must be funny, in the rich man’s world”.