Monarkins försvarare talar ofta om kungahusets pr-värde för varumärket Sverige. Men låt oss i stället vända på frågan. Vad skulle monarkin, eller varumärket kungahuset, vara utan den massiva mediebevakningen? En ganska harmlös familj med intresse för gi-mat, styrketräning och jakt. Svenska folkets stöd för monarkin är sedan länge starkt. Kanske är det inte så konstigt med tanke på den massiva propagandaapparat som pumpar ut okritiska rojalistiska budskap på nyhetsplats non stop. I samband med det stundande bröllopet har monarkins pr-maskineri framgångsrikt arbetat på högvarv. Man passar på att berätta sin story medan mikrofonen är påslagen. Sofia Strömberg, rektor för reklamskolan Berghs School of Communication, kallar mediebevakningen ”en guldgruva för hovet” och menar att slottets pressavdelning framgångsrikt ”lyckats bygga upp ett romantiskt rus” som svept med också landets samlade redaktörskår. Alla som arbetar med pr vet att reklam på nyhetsplats fungerar bättre än betalda annonser. Den yra som nu utgår från landets nyhetsredaktioner, är varje marknadsförares våta dröm. Hovet behöver inte ens betala för det redaktionella utrymme som ägnas åt att boosta monarkins ställning i landet.

Hur stort är då värdet av all denna gratisreklam? Aftonbladets sex Royal-bilagor motsvarar, enligt experter på företaget Infopaq, ett annonsvärde på 22 miljoner kronor. Sedan tillkommer 194 000 kronor per helsida inne i tidningen. Dag efter dag, år efter år. Televisionen i allmänhens tjänst bidrar med det stora stödet i varumärkesbygget. SVT:s 40 timmar av specialprogram inför bröllopet och ”den största direktsändningen någonsin” är värda 740 miljoner kronor. Då är inte ens de jublande bulletinerna kring förlovningen medräknade. Bröllopsrapporteringen som helhet betingar alltså ett värde som motsvarar miljardbelopp – om hovet skulle behöva betala för all den goda publiciteten.

SVT:s vd Eva Hamilton fastslår att det kungliga bröllopet är en glad nyhet som ska ”speglas” som den folkfest den är. Men medierna är inga passiva budbärare, det är själva uppmärksamheten som skapar händelsen. Utan strålkastarljus, ingen rojalistisk fest. Kvällstidningsredaktörerna säger det rent ut: Att bevaka kungahuset kritiskt vore ett kommersiellt självmål. Eva Hamilton håller i den mäktigaste megafonen i landet. Just nu används den till att högst aktivt propagera för en ickedemokratisk feodal institution.