I onsdags dog skådespelaren Corey Haim, 38 år gammal.

Han fick sin första filmroll som 13-åring i Michael Apteds film Firstborn, men började likt många andra barnskådisar långt tidigare med reklamfilm. Sina tonår tillbringade han i rampljuset, ofta tillsammans med kollegan Corey Feldman som också slog igenom stort i Joel Schumachers punkiga vampyrfilm The Lost boys.

Men kändisskapet varade inte länge, Haim var redan 17 år och barnskådisar har statistiken emot sig.

Haim gjorde som så många andra i hans situation – självmedicinerade med droger och alkohol. Enligt den före detta barnskådespelaren Paul Petersen (bland annat tv-stjärna i Donna Reed show, 1958-66), som driver organisationen A minor consideration är det en på tusen som lyckas hålla sig kvar framför kameran in i vuxen ålder. Barnskådespelare i Hollywood löper tre gånger så stor risk att hamna i ett missbruk av något slag. De blir avvisade på i snitt 49 auditions innan de får sin första roll.

På Oscarsgalan i söndags hyllades manusförfattaren och regissören John Hughes av de skådespelare, ofta barn och unga, som jobbade med honom i filmer som Ensam hemma, Breakfast club och Fira med Ferris. Några av dem är framgångrika än i dag, några slitna och stammande. Där stod bland annat Macaulay Culkin, som började harva i Hollywood som fyraåring och som greps som 24-åring med diverse lugnande tabletter och marijuana i sin bil.

Förra året dog skådespelaren Brittany Murphy 32 år gammal (hon började som nioåring) i lunginflammation, förvärrad av läkemedel och järnbrist. Det är en dödsorsak som man kanske skulle kunna acceptera för hundra år sedan, men att en välbärgad ung skådespelerska i USA ska dö på det sättet idag är ett tydligt exempel på hur Hollywood ser mellan fingrarna på att deras stjärnor tvingas äta lugnande tabletter för att överleva mentalt, hålla sig smala och kunna sova.

Enligt Paul Petersen, som skrivit flera böcker om unga i Hollywood, är det tre saker som avgör hur det går för en barnskådis:

* Familjeförhållandena, hur tryggt är det, hur bra klarar resten av familjen att ett barn får all uppmärksamhet och tjänar alla pengar?

* Hur ser kändisskapet ut, får barnet ofta spela en viss typ av roller, hur påpassat blir det?

* Hur gammalt är barnet när Hollywood har tröttnat på det? Ju yngre man är desto sämre odds verkar man ha att klara kontrasten mellan filmstjärnelivet och den grå verkligheten.

Eller som Petersen säger på sin hemsida www.minorcon.org: "Det mesta bleknar i jämförelse med kändisskapet".