På tisdagen grep irländsk polis sju personer i Dublin misstänkta för en mordkomplott mot konstnären Lars Vilks. Anledningen är den teckning Vilks gjorde häromåret som föreställde profeten Muhammed som rondellhund. De sju personerna greps efter samarbete mellan europeisk och amerikansk säkerhetstjänst. Att gripandet skedde på dagen 200 år efter att den svenska tryckfrihetsförordningen återkom i den svenska lagstiftningen är ett lika ironiskt som dystert faktum.

Lars Vilks, med ett förflutet som konstprofessor i Bergen, har alltid provocerat. Oavsett om han utmanat snårig svensk lagstiftning – Nimis – eller via satir som utforskar den religiösa mytologin. Reak­tionerna mot Vilks Muhammedhund blev också dramatiska. Är det något historien lärt är det att fundamentalisten saknar sinne för humor. Många svenska tidningar publicerade Vilks teckning, däribland GP, men hoten kom främst att drabba Vilks och Nerikes Allehandas ansvarige utgivare Ulf Johansson, som båda hotades till livet.

Att det finns allvar bakom hoten visades nyligen då den danske tecknaren Kurt Westergaard, en av upphovsmännen bakom Muhammedkarikatyrerna i Jyllands-Posten, blev överfallen i sitt hem i Köpenhamn och precis undkom med livet i behåll. Nu visar det sig alltså att även hoten mot Lars Vilks var allt annat än tomma. Enligt The Independent är de gripna – fyra män och tre kvinnor – aktiva muslimer. 2007 meddelade al-Qaida omvärlden att priset på Lars Vilks huvud var 100 000 dollar. Om dessutom halsen skars av skulle summan öka till 150 000 dollar. Och det är naturligtvis så vidrigt att det knappt går att kommentera.

Det pågår en strid inom den muslimska världen. En strid mellan krafter som vill förnyelse, jämlikhet och demokrati och de som vill bevara traditionella strukturer. I den striden har satiriska teckningar i Danmark och Sverige blivit effektiva slagträn. Problemet är att alltför många som vill förändring varit alltför tysta. Nu krävs det tydliga ställningstaganden i det offentliga från alla som inte accepterar hot och våld mot dem som tycker annorlunda. Både inom den muslimska världen men också från den offentlighet som inte alltid förmått artikulera ett effektivt försvar för den yttrande- och tryckfrihet som är grunden för det demokratiska samhället.