Vad ska du göra i helgen?

– Jag ska åka till Jönköping på lördag morgon för att prata på Adoptionscentrum om hur det är att ha adopterade barn. Jag ska ta tåget klockan åtta på morgonen – om det nu går några tåg.

Vad ska du säga på föredraget?

– Jag ska berätta om hur det är att ha adopterat sin dotter från Kina. Det är underbart!

– På söndagen sänder vi Mannheimer & Tengby direkt från Radiohuset mellan klockan 8 och 11, det är jag och Tomas Tengby som vanligt. Sedan ska jag gå hem och lägga mig under en filt och äta godis. Det här blir verkligen ingen partyhelg!

Vad gör du helst en fredagskväll?

– Antingen ser vi På spåret, för min man är med där, eller så ser vi Let's Dance, för den adopterade kinesen vill helst se det. Det är en kamp mellan programmen varje gång.

Vill hon inte se sin pappa på tv?

– Det vill hon absolut inte, och hon vill inte heller se På spåret. Nej, hon vill se Let's dance.

Vem hejar hon på?

– Jaaa... Hennes favorit är nog Gudrun, men det hänger mycket på vem som har en fin klänning. Hon hejar nog på den som har finast klänning för kvällen. Men vi ringer inte och röstar och så, vi ser inte ens hela, det är en så lång sändning.

Har du någonsin varit en klubbtjej eller är du mer av en innekatt?

– Jag har verkligen varit ute mycket, men nu är jag en riktig hemmaråtta. Men jag hade mina glada dagar på 80-talet! Då gick vi till Bacchus framförallt, och till Lipp, och till The Place, det ligger där Familjen är nu.

Vad gillade du för musik, vad var det för typ av klubbar?

– På den tiden var det väl disco?

(Anna vänder sig bort från luren mot sin man, komikern Peter Apelgren).

– Peter, det var väl disco på 80-talet?

– Nähä, det var 70-talet. Ja, då var det väl George Michael och sådant. Jag älskade att vara ute och dansa, alltså inte sådan dans där man blir uppbjuden, utan mer dansa på klubb.

Har du något smultronställe i Göteborg med omnejd?

– Det här låter jättekonstigt, men jag säger Landala torg. Först går man till Pams och snackar smink, sedan går man till fiskaffären och snackar fisk, sedan går man till Lohrs bokhandel, där det förutom böcker finns jättegott kaffe. Det är ett otroligt fult torg, men otroligt trevligt!

När du pratar i radio ger du sken av att vara ganska förvirrad. Är du förvirrad på riktigt eller är det bara en illusion?

– Det är bara en illusion.

Vilken är din senaste stora investering?

– Just nu köpte jag en onödigt dyr kläd. Men du menar kanske något större? Jag och Peter ska ut på turné i höst, och då håller vi på att boka upp olika teatrar inför det. Det är en stor investering. Särskilt om ingen kommer. Eller, det är en stor investering även om det kommer folk.

Vad ska ni göra på turnén?

– Det blir en föreställning om hur det är att vara gift, om hur det är att leva, och om hur det är att bli äldre.

Både du och din man är roliga och jobbar i mediesvängen. Om ni pratar om något roligt hemma, kan det bli bråk om vem som ska få använda det skämtet officiellt?

– Nä. Någon gång har det väl blivit sådär, "tog du det där? Det skulle jag ju ha i mitt kåseri!", men vi delar med oss. Vi ger mer än vi tar.

Vem pratar mest hemma av er två?

– Peter.

Du är frilansare och jobbar mycket hemifrån. Vad gör du om du får en akut inspirationskris?

– Då tar jag en dusch. Jag får alltid mina idéer när jag duschar, utan att jag märker hur det går till. Jag tror att det handlar om att jag pratar för mig själv. Jag sjunger inte när jag duschar, jag pratar.

Har du något drömprojekt?

– Ja, jag skulle vilja göra ett Fråga doktorn-program i radio eller tv.

Är du hypokondriker?

– Jag brukar kalla mig happy-kondriker, för jag tycker att det är roligt att prata om sjukdomar och läkare.

Läser du bloggar?

– Jag är ganska dålig på det. Jag har precis gått med i Facebook, det är som ett medelålders-dagis. Jag har varit med en vecka, och vet inte om jag ska fortsätta. Hur hinner man med? Man måste kolla sin sida, svara på grejer, och så får man förfrågningar från folk som man inte vet vilka det är. Och så känner man sig dum om man inte säger ja. Det är ett extra moment i livet som ger dåligt samvete.

Om du inte fick bo i Göteborg, var skulle du bo då?

– Stockholm. Jag älskar Stockholm!

Skulle du hellre bo där?

– (tystnad). Vad hemskt. Det kan jag ju inte säga. Jag får säga: lika gärna.