Gårdagens nyhetssändningar i SR dominerades av påståenden om en ”värld full av sexuella trakasserier”. Våldtäktsförsök, tafs och tryckningar, menande blickar, sliriga formuleringar och tjockt med slem från yngre och äldre gubbar.

Det handlade om tillståndet inom svensk scenkonst. SR:s pressmeddelande påstod att ”Ekot avslöjar omfattningen av sextrakasserier inom scenkonsten”. Reportern bakom grävandet konstaterar själv, att ”det har saknats siffror på hur det egentligen ligger till. Nu vet vi”. Publiceringen av kartläggningen baserad på 1 600 enkäter annonserades med sju radio­inslag i går. Allt från nyhetssändningar till Mitt i musiken. I dag följer Nya Vågen upp i sin sändning.

Det var katastrofpådrag i tablåerna. Jag hörde alarmerande procentsiffror nämnas, en tidigare teaterchef som nu efteråt insett att han nog kanske hade missbrukat sin maktställning och en annan som sa att han var upprörd över avslöjandena men också att han inte informerats om några oegentligheter på den teater som han hade chefat.

Med pseudodokumentär dramaturgi spelades intervjusvar upp för lyssnarna där vi fick höra exempel på hur det går till: upp med handen i skrevet, förtroligt meddelande om rumsnumret på turnéhotellet, otillbörliga synpunkter på kropp och attraktion. Litet av varje av det som följer när alfahannarna spelar ut sin narcissism. Beteendet uppmärksammas regelbundet i kvällspress och andra medier men då på kort avstånd från vinjetten ”Nöje”.

Sexuella trakasserier har inte många anhängare i några av de miljöer jag känner. De som trålar efter dem på universiteten får inte tag på särskilt många fula fiskar. Men kulturen på våra teatrar, institutionernas och källarnas, hör inte till de mest hämmade och skiljer sig bland annat på det sättet, kan vi nog säga, från akademiernas. Sinnlighet är livsluft och erotisk laddning det som präglar delar av scenkonstens villkor och verksamhet – och tänder publiken. Glad och kåt skall skådespelaren vara som Erland Josephson formulerade det.

För sexuella trakasserier råder och bör förstås råda nolltolerans. Det är lika självklart som att anklagelserna och generaliseringarna som följer på dem bör granskas kritiskt. Upplevd kränkning är inte alltid detsamma som faktiskt kränkning. Den felsynen kan var och en tillåta sig att korrigera; även om samhället säger något annat.

Jag blev inte helt övertygad av SR:s rapportering om att vi nu har en epidemisk omfattning av integritetskränkande sexuella utspel inom svensk teaterkonst. Men jag kommer nyfiket att ta del av arkiven när de öppnas. Att där finns en värld full av svinaktiga sexuella trakasserier strax runt hörnet hade jag inte en aning om.