Ord och begrepp är viktiga för att förstå tillvaron. Väldefinierade och skarpa kan de blottlägga verklighetens anatomi eller hålla fast bångstyriga förlopp för analys och bearbetning. Andra ord gör det motsatta, de fördunklar och leder tanke och handling vilse.

I en ännu aktuell essä från 1946 manar George Orwell till försvar för språket som ”ett redskap för att uttrycka och inte för att dölja eller förhindra tankar”. Han går hårt åt den slapphet som, särskilt i det politiska språket, leder till och förstärks av trötta liknelser och ogenomtänkta formuleringar. Sådant som förskönar det obehagliga och döljer det som borde avslöjas.

I dagens politiska debatt kommer få ord ogenomtänkta över politikernas läppar. Inte för att språket nu skulle vara ärligare än det Orwell anklagade för vara ”format för att få lögner att låta sanningsenliga och mord respektabla”. Men tankelättjan ligger på ett högre plan; centrala begrepp och bilder är i dag ofta kläckta av PR-konsulter och testade på fokusgrupper för att passa in i partiernas marknadsföring. Ett lyckat begrepp är inte det som bäst fångar verkligheten utan det som biter sig fast, som en slagdänga, och ger politikens konsumenter en världsbild där partiets förslag framstår som förnuftiga.

Ett regeringsskifte i höst är ingen högoddsare, men högeralliansen har ändå på sätt och vis redan vunnit valrörelsen. Inte genom argumentens tyngd utan för att oppositionen så enhälligt accepterat regeringens paradbegrepp: utanförskap. I debatten används ordet nu av alla partier och har etablerats som verklighetsbeskrivning.

Men det finns många skäl att driva ut detta försåtliga reklambyråord. Det är illa definierat och missvisande, det skapar till exempel fiktiva ”utanförpersoner” genom att räkna ihop olika människors sjukskrivningsdagar till ”helårsekvivalenter”. Begreppet buntar samman och individualiserar stora samhällsproblem, som arbetslöshet, diskriminering, effekter av nedskärningar, utslagning i arbetslivet, bostadsbrist ...

Men framför allt skapas en bild av att det finns en problemgrupp som står utanför samhället. I själva verket är vi sällan så innanför som när vi är sjuka eller arbetslösa och fångas upp av den gemensamma välfärdens skyddsnät. Vårt långsiktiga välbefinnande beror i hög utsträckning på om vi slipper vara rädda för att falla igenom den dag hälsan sviker eller konjunkturen viker. Vad utanförskapsbegreppet gör är att peka finger åt detta innanförskap, det definierar socialförsäkringarna som det stora problemet i syfte att öppna för ytterligare nedskärningar och utglesning av skyddsnäten.