Cajsa Lagerkvist, museolog och museets ledare för utställningar och kunskapsbyggnad, tror att tisdagens debatt kommer att bli intressant, om än inte vägledande.

– Perus krav är en fråga för experter att avgöra, men jag ser fram emot debatten i sig, och hoppas att den inte fastnar i en förenklad ja/nej-diskussion. Att känslomässigt ta ställning kan synas enkelt, men det här är inte en enkel fråga, och den berör inte bara oss.

Att den berör besökare av utställningen En stulen värld vittnar en mängd gula post-it-lappar på anslagstavlan i utställningshallen om, där man kan läsa: ”Vi har sett dem och glatt oss, nu är det deras tur”, ”Sjukt intressant”, ”Skicka tillbaka – varför?” eller ”Använd hjärnan, por favor”.

Men inte ens en utställning som denna kan klara av att omfatta frågans komplexitet, menar Cajsa Lagerkvist. Att museets egen ledning ifrågasätter vem som egentligen äger rätten att ta hand om dessa tvåtusenåriga gravfynd har också väckt viss kritik.

– Självklart hade vi tanken att det här kan leda till en förfrågan från Peru. Men det hade också kunnat ske långt tidigare, för vi inledde samtal med peruanska forskare om utställningen redan för två år sedan, säger Cajsa Lagerkvist som samtidigt påpekar att hon inte tycker att museet hade ett alternativ till att öppet redovisa textiliernas väg till Göteborg.

– Vad skulle vi annars göra? En snygg omskrivning eller endast antyda den verkliga historien? Det här är en fråga som diskuteras över hela världen med stor medvetenhet. Ändå har vi förstått att det vi gjort anses radikalt.

Att museet tog detta steg, oavsett vilka konsekvenser det kan komma att få, ser hon som oerhört positivt. Kanske kan utställningen också bidra till ett större fokus på grundproblemet: att gravplundringar fortfarande sker och att den illegala handeln med kulturföremål i dag räknas till den största, näst efter vapen- och droghandeln.

– Det är det nog få som känner till, tror Cajsa Lagerkvist, som menar att utställningen ytterst handlar om hur fattiga länder alltjämt utarmas av rika. I det perspektivet blir frågan om huruvida Paracastextilierna ska återföras till Peru eller inte mycket större än diskussionen om hur det rent pratiskt ska gå till eller vad det skulle innebära för Världskulturmuseet i Göteborg att förlora dem.

Att plundring även sker i Sverige i dag, med kyrkor som töms på sina kulturskatter, är kanske inte heller något som de flesta kopplar ihop med repatrieringsfrågan, men det hör också till bilden av detta komplexa problem, menar Cajsa Lagerkvist.

På dagens museer är kunskapen stor om vikten av att söka ursprunget på varje föremål som köps in eller doneras. Och när en fråga om återförande dyker upp, måste man behandla den med respekt och i samråd fatta det bästa beslutet. Vård och bevarande och rätten att ha tillgång till materialet ska vägas mot museernas uppgift att förvalta och förmedla.

Som en följd av världens uppvaknande kring kultursmuggling och återföranden av kulturföremål väcks också frågan om vad världens etnografiska museer ska ägna sig åt den dag då allt är återlämnat och vi endast har vårt eget kulturarv att titta på?

– Jag tror inte att det är ett realistiskt scenario. Men om så vore kan vi ändå i dag, med hjälp av film och digitala medier, uppleva saker som man förr endast kunde se i fysisk form. Så visst finns det sätt att fortsätta sprida kunskapen, säger Cajsa Lagerkvist.

En utställning med textilierna om tio år, om de då finns kvar här, hoppas Cajsa Lagerkvist kan innehålla en fördjupad kunskap om just Paracaskulturen. Effekterna av En stulen värld kan bland mycket annat också leda till ett ännu bättre samarbete med forskarna i Peru, tror hon.