"Feg och förutsägbar Guldbaggejury"
Vad är det för likhet mellan en Guldbaggegala och en Oscarsgala? De är tråkiga … trista … och … alldeles förutsägbara.
Relaterat
Det blev kusligt tydligt på Cirkus i går: hur det populistiska, lättsmälta prisas på den kreativa, utforskande och kanske mer krävande filmens bekostnad. Förra året kammade Ruben Östlunds nyskapande De ofrivilliga inte hem en enda bagge. Ändå blev filmen senare Sveriges Oscarsbidrag och vann de svenska kritikernas Greta-pris.
I år såg det ljusare ut när nomineringarna tillkännagavs: finstämda berättelser från unga kvinnors perspektiv tog plats bredvid datahackern Salanders bredbenta hämndaktioner. Men det som liknade en genomtänkt linje ersattes snabbt av sedvanligt manligt ryggdunkande när priserna väl kunde summeras. Karin Arrhenius skrev med Flickan ett av de bästa manus filmbranschen sett skymten av på många år: osentimentalt och träffsäkert. Synnerligen elegant i en tid då bristen på bra filmmanus annars är så påtaglig. Ulf Malmros manusprisades i stället för Bröllopsfotografen – även det en personlig historia, om än inte alls lika riskabelt ärlig och utmanande.
Flickan var nominerad i fyra kategorier. Filmens enda pris gick nu till filmfotografen Hoyte van Hoytema. Visserligen unnar jag honom hans andra bagge på raken. Ändå går det inte att slå bort tanken att han och baggejuryns nytillskott Mikael Marcimain arbetat tätt tillsammans i tv-serier som Lasermannen och Upp till kamp.
Juryn berömmde Claes Ljungmark och Kjell Bergqvist för tacksamma roller i skruvade men konventionella berättelser. Olle Sarri däremot, som med den äran utsatt sig för ett krävande filmiskt experiment i Apan, fick gå tomhänt från galan.
Minst lika besviken bör Teresa Fabik känna sig. Hennes Prinsessa, nominerad för bästa film, bästa regi och bästa manus, kammade också noll när juryn väl bytte ord mot handling.
Den enda glädjande överraskningen blev Gabriela Pichler, som välförtjänt prisades för sin originella examensfilm Skrapsår. Chefsanimatören Isak Gjertsen kan också känna sig stolt över sin bagge för grupparbetet bakom glåmigt futuristiska Metropia.
Annars är årets pristagare ett val av en konturlös jury. Lika fegt som förutsägbart.


































