Trots att det är fredagen den trettonde finns det inte en premiärnerv i sikte när Sven-Ingvars drar igång sin krogshow Nio liv på Trädgår'n. Men efter en pampig entré blir de inledande låtarna mossiga. Publiken är mätt och sitter stilla.

Trots att Sven-Erik Magnusson, som är det ende originalmedlemmen kvar i bandet, utbrister "äntligen" så tar det tid innan de eventuella lyckokänslorna över att få göra en krogshow faktiskt når ut till publiken. Men när det väl lossnar, så fungerar det bra och Trädgår'n hänger på. Frågan är bara: Var är dansgolvet? Sven-Ingvars är ett renodlat dansband och det syns tydligt att publiken vill dansa. Men det krävs en hel del mod att ställa sig upp bland alla sittande gäster och skaka loss. Därför är det inte förrän de allra sista låtarna, då publiken ställer sig upp på en och samma gång, som musiken kommer till sin rätt och publiken ser riktigt glad ut.

Det är finalen som lyckas tända den tredje fyren i betyget för innan den var showen både svajig och segdragen.

Kvällens höjdpunkt är Två mörka ögon, tolkad av Sven-Eriks son Oscar Magnussons. Istället för att göra om den till gubbrock som alla de andra låtarna, blir Två mörka ögon mer som en lyckad cover. En avskalad, melankolisk countrymelodi där Sven-Eriks röst verkligen kommer fram. En fin kontrast till de käcka texterna.

Oscar Magnusson är överlag en höjdpunkt. Han kan onekligen sjunga och när pappa tröttnar - för lite trött verkar han - är det inte omöjligt att Oscar för arvet vidare. Dansbandskampen nästa?