Rädda Barnens ordförande Inger Ashing skriver 18/10 att GP:s artikelserie ska gås igenom ”punkt för punkt för att kunna kontrollera om vi har brustit i något avseende”. Detta kan låta som ett erkännande av att granskningen har varit motiverad, men Ashing har några invändningar som bör kommenteras.

 Kritiken i artiklarna grundar sig inte i första hand på ”ett antal händelser som huvudsakligen ägde rum i början av 2000-talet”. Ett tungt dokument i sammanhanget är Sidas stora genomlysning från 2008 – systemrevisionen ”System-based audit of Save the Children, Sweden”. Både den och många av de intervjuer jag gjort visar att problemen finns här och nu.

 När det gäller de administrativa kostnaderna anges de nu av Rädda Barnen till 13,3 procent. Sidas revisorer understryker att det inte finns någon generell definition av begreppet administrativa kostnader och att det därför inte går att jämföra dem över tid och inte heller att spåra hur mycket av Sidas bidrag till Rädda Barnen som i realiteten har gått till administration. Det saknas helt enkelt transparens i redovisningen.

 Om Rädda Barnens ledning anser att organisationen är pådrivande i barnrättsfrågor i Sverige bör den se över sin självbild. I mina artiklar finns starka belägg för att Rädda Barnen har försvagats som opinionsbildare och inte tillräckligt står upp för barn som far illa i förtryckande miljöer och strukturer.

 Inger Ashing blev intervjuad både före och efter publiceringen av den första artikeln. I GP 16/10 fick hon kommentera flera av uppgifterna i den artikeln, bland annat kritiken mot bristfällig redovisning och kontroll.

Redan i Sidas systemrevision från 2000 påtalades en rad av de allvarliga brister, från planering över ekonomisk hantering till utvärdering, som återkom i system­revisionen 2008. I ytterligare en Sida-rapport, ”Sida’s support to Save the Children Sweden’s development cooperation”, ­publicerad i år, konstateras ännu en gång att ”Rädda Barnen har ofta formulerat mål som är oprecisa, alltför breda och omätbara. Dessutom har Rädda Barnen inte lämnat rapporter om resultaten”.

Ansvaret för de många oklarheterna i verksamheten under hela 00-talet ligger naturligtvis hos Rädda Barnens ledning. Den som vill vara trovärdig förnekar inte problemen utan gör någonting åt dem.