Utanför det röda tegelhuset på Stjärnvägen 2 på Lidingö vajar flaggorna i den kalla marsvinden. Här är det långt till de flotta ambassadkvarteren på Djurgården. På Stjärnvägen får Honduras och Ukraina trängas med Lidingö psykiatriska mottagning. På våning fyra finns ännu en ambassad: Embassy of the state of Eritrea.
Eritreas chargé d'affaires Yonas Manna har en djup basröst och ett övertygande handslag. Han har just återvänt efter flera veckor i Eritrea. Det är en årlig visit där information och tankar byts mellan landets chargé d'affaires i Sverige och andra delar av det officiella Eritrea.

En av de viktigaste orsakerna till att Eritrea med sina fyra miljoner invånare ens har en ambassad i Sverige är att det finns förhållandevis många exileritreaner här. Drygt 2 800 enligt den senaste statistiken från SCB. Därmed finns det en hel del att göra för Yonas Manna och resten av personalen på ambassaden.

Men det finns också en annan fråga som upptagit Yonas Mannas tid de senaste åren: fängslandet av den svensk-eritreanske medborgaren Dawit Isaak 2001.
Yonas Manna slår sig ner i en mörk skinnfåtölj. På bordet bredvid honom ligger några månaders skörd av presentlitteratur. Det senaste tillskottet är Pierre Schoris Draksåddens år. Manna känner Schori sedan flera år.

Han säger snabbt att han hoppas att vi inte kommit hela vägen från Göteborg "i onödan". Om samtalet ska handla om "den saken" så är allt han vill säga redan sagt. "Den saken" är naturligtvis Dawit Isaak. Fallet Isaak har under nästan hela 2000-talet varit en tagg i de svensk-eritreanska relationerna. De senaste månaderna har läget komplicerats ytterligare av det faktum att Dawit Isaaks hälsotillstånd förvärrats. Den svenska regeringen pressas av en allt hårdare yttre opinion.
Så varför håller då Eritrea en svensk journalist fången år efter år utan rättegång? Och tänker den unga nationen fortsätta sin hårdföra politik mot oliktänkande och undvika alla demokratiska reformer?

Dawit Isaak först. Från officiellt eritreanskt håll betraktas Dawit Isaak och de andra journalister och politiker som greps 2001 som säkerhetsrisker. Hade de fått fortsätta sin verksamhet hade säkerheten för den nya nationen äventyrats. Ja, mer än så. Yonas Manna hävdar med hetta att Eritrea inte hade existerat i sin nuvarande form om inte regimen tagit i med hårdhandskarna och kväst alla oppositionella yttringar. Och vad Dawit Isaak beträffar så rör det sig om en intern eritreansk angelägenhet eftersom Isaak är eritreansk medborgare. Att han råkar ha ett svenskt medborgarskap och sin familj här spelar mindre roll. I Asmara betraktas Isaak som eritrean. Den svenska diplomatin kan således, oavsett tonläge, knappast räkna med framgång förrän säkerhetsläget i Eritrea stabiliseras och när det kan tänkas äga rum har Yonas Manna ingen aning om.

Men vi börjar i en annan ände. På frågan om hur demokratin mår i Eritrea - nationella val äger inte rum och makten är centrerad till den forne frihetsledaren, president Isaias Afewerki - svarar Yonas Manna att landet visst har demokrati. Måhända en egen form av demokrati, men ändock demokrati. Anledningen till att Eritrea inte har nationella val är, enligt Yonas Manna, att det är så krångligt eftersom så många av landets medborgare (300 000) är stationerade långt ifrån sina hem för att vaka över den utsatta eritreanska gränsen. Dessutom är många nöjda med dagens situation.
- Vi har inte en massa galna ledare som kör omkring i Mercedes Benz och gör av med folks pengar och har bankkonton i Schweiz. Våra ledare lever med folket och tycker om folket. Det förtroende vi har för våra ledare och för folket i Eritrea är en garanti för att det kommer att hållas val.

När tror du att det kommer att ske?

- Snart. Min förhoppning är att det blir inom mindre än fem år.

Hur skulle du beskriva situationen för den fria pressen i Eritrea?

- Vi har ingen press alls just nu. Fri press är något för framtiden. Vi släppte pressen fri för tidigt. Våra erfarenheter är inte bra.

Kan du utveckla det?

- Vi gjorde en del erfarenheter under det senaste kriget, hur pressen användes då var inte bra. Vi behöver utbildade journalister. Samtidigt måste vi ha lagar som syftar till försiktighet, det är viktigt att våra blivande medier är ansvarsfulla. Eritrea är ett mycket komplext land. Det går inte att jämföra med Sverige som har en religion, en sorts människor, ett språk. På många håll i Afrika är det ett återkommande problem med stam- och religionsrelaterade konflikter. Det som hände under befrielsekriget var att folk som kom från helt olika bakgrund blev sammansvetsade. Vi slogs, vi led, vi dog tillsammans. Ur detta växte en ny sorts identitet fram. När kriget var vunnet och vi var en ny nation och pressen släpptes fri och det började spira andra politiska idéer såg vi snabbt gamla motsättningar, gamla konflikter komma upp till ytan. Men jag uppmuntrar alla unga att plugga till journalister. Min son läser till exempelvis journalistik i England just nu.

Men den stat som vill kontrollera pres- sen, den stat som vill använda pressen för sina egna syften kommer inte att utvecklas i en demokratisk riktning. Det du beskriver är en press i en diktaturstat. Medier som ingen litar på är knappast något eftersträvansvärt.

- Det jag talar om är en framtid där jag önskar att vi kommer att ha olika medier, i dag har vi ingenting.

I september 2001 fängslades regimkritiker och journalister - blev situationen bättre efter det?

- Vadå bättre?

Det fanns väl en orsak till att de sattes i fängelse - att ni var oroliga för deras verksamhet?

- De sattes i fängelse eftersom de utgjorde ett säkerhetshot mot Eritrea. De befann sig i koalition med Eritreas fiender. Alla som sattes i fängelse sågs som ett hot mot Eritreas säkerhet.

Och detta är den hållning Eritrea haft ända sedan 2001. Yonas Manna förklarar lugnt och metodiskt att säkerhetsläget på Afrikas horn är komplicerat. Med länder som Etiopien, Djibouti, Sudan och Somalia runt omkring sig måste mycket kraft och ansträngningar läggas ner för att säkra gränserna åt alla håll. Även om det inte pågår någon väpnad konflikt just nu är relationen till flera av grannländerna spänd. Och då går det inte att släppa loss kraften hos en fri press. Då ses varje politiker som artikulerar kritik mot den sittande regimen som något farligt. Då agerar den omvittnat effektiva säkerhetspolisen mot dem som skulle råka ta sig in på "fel" webbsidor på något av internetkaféerna i huvudstaden Asmara. Och givetvis ses fortfarande journalister som Dawit Isaak som ett hot mot rikets säkerhet. Först när Afrikas horn fått en varaktig stabilitet kommer läget att förändras. De offer som måste göras på vägen dit är inte så mycket att orda om.
Själv är Yonas Manna bekant med Dawit Isaak. Manna känner Isaaks familj sedan länge men Dawit lärde han känna i Sverige på 90-talet.
- Han är en trevlig kille.

Vad känner du inför det faktum att han suttit fängslad i drygt sju år?

- Det känns inte bra. Jag tror inte att någon kan tycka att en sådan sak kan kännas bra, men det är tyvärr sånt som händer.

Du hävdar att han sitter i fängelse för att han var en säkerhetsrisk. På vilket sätt var han det?

- Han var en säkerhetsrisk för Eritreas existens.

På grund av det han skrev?

- Är det vad du tror?

Jag frågar dig - var han en säkerhetsrisk på grund av det han skrev i Setit?

- Jag läste något lustigt - eller det kanske inte var så lustigt... Men det handlade om att han skulle ha varit ett hot för att han skrev om demokrati... Hans tidning utnyttjades av andra.

Av vilka då?

- Av andra, tror jag.

Du tror - du vet inte?

- Jag tror det. Du vet...

När du säger andra - menar du Etiopien?

- ...

Hur kommer det sig att det inte hållits någon rättegång?

- Bara för honom? Varför bara för honom?

För alla fängslade, men jag frågar specifikt om Dawit Isaak?

- Varför då?

Han är en fängslad journalist som är svensk medborgare och har sin familj här.

- Jag tror att det kommer att bli en rättegång förr eller senare men inte med den situation som råder i Eritrea just nu.

Känns det okej att låta en person sitta i fängelse i så många år utan rättegång?

- Det är väldigt olyckligt för honom.

Så du tycker inte att det är okej?

- Vad jag verkligen, verkligen, verkligen menar... Att fråga sådana frågor... Hur kan det vara okej för någon enda. Jag är också människa (skratt). Oavsett var någon fängslas i världen är det sorgligt. Att hamna i fängelse kan ju inte vara särskilt kul.

Om du nu anser att det är fel att någon sitter fängslad i åtta år utan rättegång - har du agerat och försökt få till stånd en förändring vid något av dina besök i Eritrea?

- Jag?

Ja, du.

- Nej.

Varför inte?

- Att tycka något och att agera är två skilda saker. Om jag som statsanställd skulle åka till Eritrea och säga att vi borde frige Dawit Isaak - nej, det skulle bli löjligt.

Varför?

- Expressen frågar en massa personer just nu - vad har du gjort för Dawit Isaak? Nu frågar du mig samma sak. Allvarligt talat... Om du är medlem i administrationen så finns det vissa saker som du bör göra och andra du inte bör göra. Det finns saker jag tror på, det här är inte en av dem.

Tror du att Dawit Isaak kommer att bli frigiven?

- Ja, det tror jag. Liksom de övriga som är fängslade.

Men säkerhetssituationen måste förbättras?

- Ja.

Vad har du att säga till Dawit Isaaks barn i Göteborg?

- Jag önskar dem lycka till.

Inom EU förs diskussioner om att strypa biståndet till Eritrea om inte politiska fångar friges - vilken reaktion tror du ett sådant handlande kommer att möta i Eritrea?

- Ta ert bistånd och stick! Det är dålig politik. Sverige försökte via Alf Svensson utöva utpressning mot oss 1994, det var så dumt. Det kanske fungerar mot andra länder, inte vet jag. Det andas kolonialism för mig. Det är oerhört vulgärt att hota på det sättet.

Du ser det som en kolonial rest?

- Absolut. Gör så här annars... Det är ett kolonialt tänkesätt. Tack gode gud för att vi inte är beroende av internationell hjälp.

Nej, Yonas Manna kommer knappast åka till Asmara och slå näven i bordet och kräva en omedelbar frigivning av Dawit Isaak. Samtidigt är han inte omedveten och knappast heller opåverkad av den opinion som växer sig allt starkare i Sverige och inom EU. Så sent som i torsdags överlämnades en protestlista, där en bra bit över 200 svenska riksdagspolitiker skrivit på, som krävde en omedelbar frigivning av Dawit Isaak.

Vad gäller det miljardbistånd som EU diskuterar vore det, oavsett vad Yonas Manna och den eritreanska regimen än hävdar, dumt att inte försöka villkora det. Eritrea är en diktatur där mänskliga fri- och rättigheter oavbrutet kränks. Att inte använda de påtryckningsmöjligheter som står till buds för att påskynda en utveckling mot demokrati vore mycket olyckligt. Alternativet, att bara jobba via tysta kanaler, är redan prövat.


Rätt titel
I en tidigare version av den här artikeln på gp.se och i pappersutgåvan av Göteborgs-Posten uppgavs att Yonas Manna är ambassadör för Eritrea. Rätt titel är chargé d'affaires. Eritrea har ambassad men ingen ambassadör i Sverige.