Vissa konstverk har en förmåga att alstra nya tankar och fantasier, och ju mer man funderar kring de historier och betydelsevävar som uppstår, desto tätare framstår verken. Just så fungerar Erik Büngers videoinstallation Gospels som en månad framåt visas på Galleri 54 i Göteborg.
Som många av Erik Büngers verk bygger Gospels på andras material, som sedan satts ihop på ett nytt sätt så att det bildas alternativa och delvis oavsiktliga berättelser. I fallet Gospels rör det sig om ett oändligt antal bildsekvenser hämtade från olika dokumentärer och från extraspåren till olika Hollywoodfilmer där skådespelare och filmtekniker uttalar sig om exempelvis regissörens extraordinära egenskaper.
Fragmenten har satts ihop så att det låter som om det är en och samma person alla pratar om, en gestalt som ges närmast övermänskliga karaktärsdrag. Det blir litet religiöst det hela, vilket förstås är meningen. Gospels betyder ju evangelier och det som berättas är också uppdelat i olika kapitel eller böcker, ungefär som i Bibeln.
När Gospels visades på ett galleri i Stockholm fanns bland andra en kvinna med sitt barn bland besökarna. Hon översatte de engelska meningarna för honom.
- Efteråt sa pojken till sin mamma att det omöjligt kunde vara en människa de pratade om, det finns ingen som är så bra, berättar Erik Bünger. Det måste vara Shrek!
- När installationen har visats på olika gallerier och biennaler har det mediekritiska perspektivet framhållits. Det är dock bara ett sätt att läsa materialet. För mig är dubbelheten viktig, litet grann som i det som kallas aspektseende, när en bild plötsligt blir en annan bild, som när en kanin blir en gammal tant.
Erik Bünger berättar om hur han fick idén till verket. Han fick en dvd om amerikansk rootsmusik i julklapp av sin bror. Han slogs av den energi och religiösa laddning som fanns i de gamla arkivbilderna, som dock upptog en mindre del av filmen. Det mesta bestod i stället av intervjuer med nu levande kända musiker som Eric Clapton, Keith Richards och Bonnie Raitt som kommenterade storheten hos de gamla blues- och gospelartisterna.
- Det fick mig att börja fundera. Många av mina verk handlar om extas i olika former, och det gör också materialet i Gospels. Det är både frågan om en längtan efter något upphöjt och rent, och något som är mer banalt och världsligt. För mig ligger lockelsen i kombinationen av dessa positioner, men jag upptas också mycket av fantasierna kring vem den där personen egentligen är. På ett plan kan verket beskrivas som början på en ny religion. Jag föreställer mig att någon hittar filmen om tusen år och utifrån den konstruerar en helt ny berättelse.
Erik Bünger är född 1976 och uppväxt på landet, utanför Växjö. Han har gått tonsättarutbildningen på musikhögskolan i Stockholm, men avslutade sin studiegång med ett år i Berlin och där är han fortfarande bosatt. Han har skrivit några variationsverk som utgår från material som absolut inte hör till det som tonsättare brukar använda sig av. Ett av dem bygger på ett ackord i Velvet Undergroundlåten Heroin som dras ut och blir allt längre, i en tilltagande slow motionprocess, tills klangerna upplöses i ett vitt brus. Ett annat använder sig av refrängen i KC and Sunshine Bands discohit That's the Way I Like It.
Men hans verksamhet hör sedan lång tid mer till konstvärlden än till den akademiska konstmusiken och han arbetar numera framförallt i installationsform. Erik Bünger har bland annat gjort ett verk som bygger på en gospellåt med den blinde bluessångaren Blind Willie Johnson, Dark Was the Night Cold Was the Ground. Ljus- och ljudinstallationen, med tre grammofoner som spelade låten samtidigt, i olika hastigheter så att det hela framstod som en spökseans, visades första gången i en källare under det gamla Königstadtbryggeriet i centrala Berlin.
- Jag är intresserad av det här med referenser, säger Erik Bünger. Jag vill att konsten skall fungera litet grann som när man träffas några kompisar och spelar skivor för varandra. Har ni hört den här låten, och det där häftiga riffet? Hur hänger det här ihop med det där? För mig är det ett pågående samtal, där man kan ta upp tråden och tillföra något nytt genom att sätta ihop det som redan existerar på ett oväntat vis.
Magnus Haglund
031-62 40 00 granslost@gp.se


Fotnot: Förutom utställningen Gospels, som visas på Galleri 54 till den 25 maj, gör Erik Bünger i dag en performance på Hagateatern kallad A lecture on Schizophonia.