Jag befann mig nyligen i New Delhi i samband med den årliga konstmässan India Art Summit. Om kaos rådde utanfor konstmässans trygga väggar var stämningen på konstmässan ovanligt jovialisk. Mitt i all marknadsanpassad bling bling-konst hade man arrangerad en serie debatter med storheter som Hans Ulrich Obrist – curatorn som aldrig sover – och Thierry de Deuve – teoretikern som skrev den uppmärksammade boken Kant efter Duchamp. De förväntades skänka konstmässan den air av diskursivitet den annars saknar.

Det som diskuterades var det eviga gapet mellan etnofixerad multikulturalism och kantiansk universalism. Men även om de teoretiska schackspelen var valarrangerade, rådde ovanligt stor konsensus mellan konstens apostlar. De flesta verkar se konstmässan som en plattform for marknadsföring av den senaste boken eller utställningen och mindre som ett forum där saker och ting verkligen sätts på spel.

För hur demokratisk och ideologiskt oberoende är egentligen denna konstmässa? För det första är inträdet skyhögt för en vanlig konststuderande indier. För det andra förväntas konstmässor privilegiera förstahandsmarknader såsom gallerier och inte andrahandsmarknader som sätter efterfråga före kvalitet. India Art Summit råkar vara finansierad av just Sothebys – en av världens mest spekulativa andrahandsmarknader. För det tredje förväntas konstmassor vara ett fritt forum for oliktankande. Men till saken hör att konstmässan valde att inte visa några verk av den 94-årige M F Husain, som brukar kallas Indiens Picasso.

Husain har blivit dödshotad av hinduiska fundamentalister for att ha målat hinduiska gudar nakna och kopulerande samt avbildat elefantguden Ganesh i formen av en Oscarstatyett. Att det flera hundra år gamla templet i Khajuraho har tusentals erotiska skulpturer till Vishnu, Shivas och Brahmas ära och att humor brukade vara ett frekvent inslag i hinduistiska miniatyrmålningar, tycks vara ett minne blott. Extremistgrupper har vid ett flertal tillfällen vandaliserat hans konst och hindrat den från att säljas på auktionsverk. Nu var det konstmässans tur. Neha Kirpa – ett av India Art Summits ansikten utåt – hävdade nyligen i internationell press att de erkänner konstnärens ikonstatus, men att de inte kan riskera att skada besökarna och konsten genom att visa några verk av honom.

Ja, det kommer nog dröja länge innan den globala konstvärlden blir så fri och demokratisk som den önskar sig vara.