En av de märkligaste sakerna med Danmark är den kult som råder kring de små vecken i deras pannkaksliknande terräng. Kullarna (nära 171 meter över havet som högst) har en central plats i landets politiska och kulturella historia. Danskarna själva besöker dem så ofta de kan men endast en man - en norrman - har bestigit alla. Och skrivit en bok om det.
I Guide til Danmarks bjerge (Introite) förenar Roger Pihl kulturantropologi, humor och höjdskräck. Han har i landsmannen Amundsens anda tagit sig an en bit av världen som för honom framstod som både lagom outforskad, lagom otillgänglig och lagom utmanande.
- Det började med att jag stod på 2 000-metersnivån på Svellnosa den 25 juli 1993. Klockan var 14.07 och vi, min sexåriga dotter som satt på mina axlar och jag, balanserade på en liten avsats på en smal stig med lösa stenar. Då, exakt i det ögonblicket, tänkte jag att någon borde faktiskt skriva en bok om de danska högfjällen.
Översatt till danska
Roger Pihl, 51, äger en reklambyrå i Oslo där han numera skriver copytexter enbart på halvtid. Den 350-sidiga väldigt breda boken har blivit en mindre bestseller. Den är översatt till danska och väntar på internationell lansering.
- Jag var nog lite orolig före publiceringen i Norge. Vi är ju ett land där man nästan är född med vandringskängorna på och i fall du inte varit på toppen av Mount Everest har du ju icke varit på fjäll på riktigt. Men, och här tror jag vi har något att lära av danskarna, man måste inte alltid vara värst, störst eller först. De har förstånd att uppskatta det lilla.
Boken innehåller allt som bergbestigare behöver veta. Väderförhållanden, tips om "base camp" med mera. En recensent skrev att "nordisk överlevnadslitteratur aldrig kommer bli densamma igen ...".
- Lyckligtvis har de flesta förstått humorn i boken. Det började med en parodi men efter ett tag insåg jag att ämnet var alltför intressant för att enbart skämta om.
Eld på toppen
I boken beskriver Pihl hur man på topparna förr i tiden tände eldar då något stort var på färde. Eftersom landskapet i övrigt är så platt kunde man på så sätt snabbt sprida nyheter över hela Danmark.
- De har huvudroller i dansk historia. Ibland samlades uppemot 100 000 människor och än idag älskar politiker att hålla tal där.
Där vi i Sverige placerat statyer och monument på torg och i parker ställer danskarna sina på bergstopparna. Bara uppe på Himmelbjerget (147 meter över havet) trängs ett tiotal om uppmärksamheten. Och utkikstornet är en mindre kopia av Kampanilen i Venedig.
- Diktaren Blicher startade de berömda Himmelbjergfesterna. Han såg det som ett slags "Nordens Olympus där Brödrafolken kan mötas och utväxla tankar om det återuppståndna Nord".
- På Hohøj (110 m ö h) fortsatte Folkemötena som sedan kom att utvecklas till en dansk folkrörelse och har haft stor betydelse för den danska arbetarrörelsen.
- Skamlingsbanken (113 m ö h) på södra Jylland fick en central roll i motståndet mot det tyska inflytandet. Man anordnade bland annat språkfester med 10 000-tals deltagare och här sjöngs för första gången den danska nationalsången Det er et yndigt land. Till historien hör att 1988 föreslog dåvarande statsministern Anker Jørgensen i ett tal på folkemötet på Ejer Bavnehøj (170,86 m ö h) en ny nationalsång: Benny Andersens visa Svantes lykkelige dagar ( Livet är ikke det v rste man har/om lidt er kaffen klar).
Naturligtvis har också nästan alla stora danska författare hyllat höjderna. Bland annat Nobelpristagaren Pontoppidan, Blicher prisade nästan alla nivåskillnader och sången Langt højere bjerge, som Grundtvig skrev redan 1820 betraktas i dag som alternativ nationalsång. Landets store dramatiker Ludvig Holbergs mest spelade pjäs om en alkoholiserad bonde som blir adlig heter inte för inte Jeppe pa bjerget.
De fynske alper
Även om kullarna inte längre behövs för att samla folkmassor fortsätter danskarna att tåga upp och ner för dem. Lyssna på tal, äta och ta sig en bajer eller två.
- Det är svårt att tro men på den ljungbeklädda Rebild Bakker (102 m ö h) på norra Jylland hålls den största 4:th of July-festen i världen utanför USA. Det är Danmarks femte största turistattraktion med över 400 000 besökare.
- Blicher skrev i novellen Himmelbjerget att "vad för dig är smått är stort för oss". Även om man har distans och kan se det med ironi (som att kalla Lerbjerg (126 m ö h) för De Fynske Alper är danskarna mycket stolta över sina fjäll. Betänk att man kan mäta avståndet till månen i millimeter men striden om vilket topp som är Danmarks högsta ännu inte är avgjord.
Efter boksuccén har Roger nu ytterligare tre titlar på gång varav den första, en bok om kartozoologi (en inte helt etablerad vetenskap om djurkonturer i stadsbilder) kommer i dagarna. Sedan blir det en bok om Englands vita fläckar. Någon bok om Sverige lär det inte bli.
- De svenska högfjällen är ju inte så spännande Och förutom Liseberg, Stockholm, alpin turism och gränshandeln förstås så åker vi norrmän ju inte till Sverige. Skulle jag skriva en bok om Sverige blir det nog om landets vita fläckar. Som Grums till exempel.