Jag borde förstås ha läst kinesiska i skolan, i stället för den där franskan som ändå inte duger till mycket mer än att beställa kaffe. Det tänker jag när jag ser den förträffliga serien Kinas mat på SVT 1 på torsdagskvällar (och givetvis på SVT Play).

Programmet är ett i det närmaste perfekt giftermål mellan matlagnings-tv och samhällsreportage. Och programledaren Fredrik Önnevall har hittat en ton som är nyfiken och entusiastisk utan att bli storögd och okritisk.

Mat är förvisso en utmärkt väg till att komma människor inpå livet. Och till skillnad från exempelvis Allt för Sverige, där deltagarna med sedvanligt äcklade miner tvångsmatas med surströmming (Gud så förutsägbart och dötrist), så närmar sig Önnevall den kinesiska matkulturen med respekt.

Kinas mat är förstås ett enormt ämne, som inte går att omfamna i en serie om åtta halvtimmesavsnitt. Önnevall gör det enda rätta och koncentrerar sig på åtta teman. I premiäravsnittet var det risvinet som stod i centrum och band ihop programmet. Vi fick både en guidad tur i risvinsfabriken och besökte ett bröllop, där risvinet har en viktig roll.

Men Kinas mat problematiserade också den snabbt växande bröllopsbranschen i Kina och det sociala och ekonomiska tryck som följer med. Jag fick lära mig något nytt: Att det finns en motrörelse bland unga kineser, en trend där människor vägrar den allt mer uppskruvade bröllopshysterin och gifter sig i all enkelhet, utan inhyrda bröllopsfixare, orkestrar och vräkiga middagar.

Gårdagens program handlade om hajfenor. Det har på kort tid blivit extremt hög status i Kina att äta ovanliga djur. Klassikern är hajfenssoppa, 800 000 ton haj fångas varje år enligt internationella studier och det mesta går till Kina och Hong Kong för att bli soppa.

Det är ett känt fenomen som ofta svischar förbi i notiser på tidningarnas utlandssidor. Önnevall tog historien längre, med dold kamera gav han sig ut till "Kinas hajfabrik" Puqi och pratade med dem som livnär sig på den olagliga men lukrativa hanteringen. Han träffade kinesiska djurrättsaktivister och följde med på grodjakt i Jilinprovinsen.

Okej, det blev kanske lite väl mycket indignerat darr på stämman när han hade fått komma in i en stor frys med "en hel djurpark" och när han funderade på att köpa loss levande grävlingar för att släppa dem fria. Men Kinas mat ger ändå en mer balanserad bild än en hel hop nyhetsbyrånotiser.

Nästa vecka är temat te, följt av soja, kinakål, sichuanpeppar, ullhandskrabba och ris. Bland annat kommer vi att få stifta bekantskap med Mao Zedongs personlige kock, som lagar diktatorns favoriträtter. Inte missa!