Flera recensenter imponeras av det lätta handlag som regissören Mattias Andersson och scenografen Ulla Cassius har, när de väver ihop nyskrivna texter om vår relation till droger med stycken ur Thomas Mores 1500-talsskrift Utopia.

Jonas Holmberg, Expressen:

"Ingen som suttit igenom all präktig programverksamhet under den svenska grundskolans ANT-dagar tycker nog att "ungdomsteater om droger" låter särskilt spännande. Men även en publik som har utvecklat nolltolerans mot dogmatiska verklighetsbeskrivningar och förenklade orsakssamband borde kunna våga sig till Backa teater."

Rikligast med lovord får föreställningen i Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten.

Lars Ring, Svenska Dagbladet:

"Andersson/Kassius ställer missbruket mot tanken på det gemensamma. Duon gestaltar suveränt en iskall ensamhet där droger är snabba lösningar. Deras känsla för teatralitet kombinerad med det dokumentärt svarta gör att man inte kan värja sig. Vägen till Utopia är kantad av tomflaskor, sprutor och ett våld som slår sönder vilken framtidsvision som helst."

Tomas Forser, Göteborgs-Posten:

"I all den rikedom som föreställningen rymmer måste nämnas en hisnande scen, rumsligt och mänskligt lika dramatisk. Två pundare befinner sig på scentaket ovan oss, det som används för att hänga belysningen. De ligger framstupa mot gallerkonstruktionen och ser på oss samtidigt som de allt mer dramatiskt snear på varandra om knark och pengar. Det är en fruktansvärd scen. Livsfarlig i fiktionen och svettig för publiken."

Såväl GP:s Tomas Forser, som Jonas Holmberg (Expressen) och Mikael Löfgren på DN ställer sig dock något frågande till den sista akten, som avslutas med att stora röda bollar rullas in och gatstenar staplas i ett utopiskt projekt.

Mikael Löfgren, Dagens Nyheter:

"Gradvis överskrids gränsen mellan scen och salong. Åskådarna dras alltmer in i skeendet och blir till sist medarbetare i ett gemensamt byggprojekt som rätt mycket påminner om en uppsluppen lekplats."

Jonas Holmberg, Expressen:

"Det otidsenliga pretentionen generar mig, och jag tänker något syrligt om Nordkoreansk estetik. Och längtar efter en stor stark."

Tomas Forser, Göteborgs-Posten:

"Medan bollarna rullas in och gatstenarna staplas till fundament rinner kraften ur föreställningen och den planar ut i det förutsägbart trösterika med ett scenspråk som läcker. Men det är som sagt en kort akt och vad resten är är storartat."