Torsdagen den 4:e oktober skulle Debatt i SVT diskutera diskrimineringen av romer, som uppmärksammats via Sveriges Radios granskning några dagar tidigare. Det tog inte lång stund för debatten att kantra. Flera medverkande, däribland Svensk Handels tidigare säkerhetschef Dick Malmlund, menade att flertalet romer förvisso sköter sig ”men vi måste våga prata om de som stjäl”.

På söndagen följde partiledardebatten i Agenda där en av huvudfrågeställningarna formulerades på följande sätt: ”hur mycket invandring tål Sverige?”. En formulering som implicerade att invandring är en belastning. Som debattören Marcus Priftis visade på nättidningen Dagens Arena (8/10) förutsätter frågan också att det går att sätta ett maxantal invandrare för Sverige och att vi är nära den gränsen i dag. Tre rasistiska osanningar i en fråga.

Veckan därpå lyckades Aktuellt klämma in två debatter med vag relevans på bara ett par dagar. ”Rasism eller inte?”, undrade redaktionen angående Bo Hanssons uttalande om ”svartingar” och bjöd in sportjournalisterna Tommy Engstrand och Erik Niva för att diskutera det hela (9/10). Dagen därpå sändes ett inslag om den inskränkta abort­rätten i Spanien, vilket följdes upp av en debatt mellan RFSU:s förra ordförande Åsa Regnér och Ja till livets ordförande Gunilla Gomér. Inte om vad Sverige kan göra för de kvinnor som drabbas av inskränkningarna, inte varför dessa förändringar sker just nu, utan om abort ska finnas överhuvudtaget.

Att Debatt kantrar är en sak. Programmet har sedan länge varit SVT:s Titanic, för ofta på kollisionskurs med etiken. Men när Agenda vinklar frågeställningar och Sveriges ledande nyhetsprogram består av ovidkommande debatter i stället för fördjupningar är det anmärkningsvärt.

Man kan hävda att det finns ett ”allmän­intresse” av att lyssna till dem som inte tycker att ”svarting” är ett rasistiskt begrepp och dem som anser att abort är mord, då det är åsikter som faktiskt representeras. Men den breda majoriteten av svenskar är för en stor invandring och fri abort, tycker att diskriminering är fel och anser att man inte ska säga ”svarting”. Varför är frågorna ens intressanta att ta upp?

Förmodligen för att vi hamnat i ett journalistiskt klimat där ”debatt” blivit överordnat kunskap, fakta och expertis. Där ”yttrandefrihet” förstås som att alla måste komma till tals i alla frågor och där åsiktskluster långt ute på högerkanten alltmer tillåts sätta agendan. Yttrandefrihet är en sak. Slaskdebatter i stället för kunskap och folkbildande fördjupning är någonting helt annat. Kan inte ens public service skilja dem åt är journalistiken riktigt illa ute.