Ibland är det svårt att se klart.

Som när man kör bil.

Man klagar på köerna, fast man själv bidrar till dem. Man tycker innerstan är bullrig och förorenad och flyttar till villaförorten och bilpendlar istället. Man rattar irriterat sina barn till skolan, ”annars blir de ju påkörda”. Och man knorrar över alla knasigt parkerade bilar, men motsätter sig trängselskatter och prishöjningar.

Särskilt det där sista såg vi ett exempel på i veckan. Och på hur känsliga bilförare kan vara. ”Detta är hur sjukt som helst!” falsettskrek en läsare på GP-webben i måndags apropå kommunens beslut att ändra p-avgiften på Heden. Heden, en av alla dessa överkörda miljöer som göteborgarna säger sig vilja förädla, bebygga, gestalta, ända tills de inser att bilen då får stryka på hjulet.

”Det låter jävligt dåligt”, tyckte en annan.

”Det är redan för dyrt att ha bil”, ansåg en tredje.

Trots att allt som inträffat var att 200 av Hedens nästan 1 000 p-platser ska få höjd avgift. Eller sänkt avgift, beroende på vem du frågar.

Kanske var det betalningsprincipen som konfunderade. Kommunen har introducerat en så kallad progressiv taxa. Stannar du en timma kostar det tio kronor, stannar du två kostar det 20, tre 40, fyra 80 och så vidare ända upp till 320 kronor. Vilket kan låta lite saftigt – nästan lika dyrt som i London – men hinner du göra det du ska på en eller två timmar blir det rent av lite billigare. Behöver du längre tid parkerar du lämpligast på någon av de 800 andra platserna där kostnaden fortfarande är 12 kronor i timman. Eller två kronor om du stannar över natt.

”Snabbt in, snabbt ut” är således kommunens nya melodi. Man vill öka cirkulationen i syfte att gynna handlarna som länge varit irriterade på att stans parkeringsplatser upptas av dem som jobbar i city snarare än dem som handlar där. ”Vi har räknat ut att varje parkeringsplats i innerstaden är värd en miljon kronor i omsättning per år”, sa Marianne Sörling i GP häromdagen och hon borde ju veta för hon är vd för handlarorganisationen Innerstaden i Göteborg.

Men än en gång får bilberoendet omdömet att svikta. Affärerna och stan i stort skulle båda vinna på färre parkeringsplatser och mindre bilar. I Köpenhamn har man skurit ner antalet platser på gatumark med två till tre procent per år sedan 1968. Och effekten är tydlig. Där finns idag sju gånger större yta för fotgängare än för 30 år sedan. Gångtrafiken har ökat med 25 procent. Drygt en tredjedel av all arbetspendling sker nu på cykel. Och fyra gånger fler människor rör sig idag i city.

Men sådana insikter är svåra att tillskansa sig när man betraktar världen genom en vindruta.