Häromdagen surfade jag runt på olika kvällstidningars hemsidor. Under fliken mest läst fann jag artiklar som Bonde-Klas kvinnor fick kalla fötter och Hollywoodfrun Gunilla rasar.

Samtidigt som kännedomen om att till exempel män slår sina fruar och att Arktis smälter bort gnager på oss, är det den här kategorin nyheter vi väljer att klicka på. Kontinuerligt avvisar vi alltså nyheter som ropar efter vårt samvete, och väljer i stället att upplysas om företeelser som Hollywoodfrun Gunilla.

Strävan efter att undvika verkligheten ger sig uttryck även i klubb- och krogkulturen. På samma sätt som vi blundar och byter kanal när vi möts av hemskheter, tar vi tre öl och fem järn, sväljer och glömmer allt. Vi sköljer ner förfriskningarna och stiger in i förnekelsens obekymrade värld.

Verklighetsflykten är på många sätt synonymt med vårt festande. På samma gång som vi kliver in på klubben sätts vardagen i andra perspektiv. Det som händer där och då blir oftast viktigare än hemtentan eller att flera hundra tusen är arbetslösa i Sverige. Dokusåpa-tv eller krogen. Båda fenomenen erbjuder en uppenbar, men framför allt lättillgänglig, flykt. Och så länge vi föredrar den eskapismen kommer män fortsätta att slå sina fruar och arbetslösheten kommer förbli.

Så, välkommen helgen. Helt befriad från allt vad samvete heter. Skäms på oss.