Symfoniorkestrar och popsångare gillar varandra. Artisterna lånar trovärdigheten från de klassiska musikerna och orkestrarna lånar den yngre och bredare publiken från artisterna. Vi har sett det i Göteborgs Konserthus konsertserie Popical och nu i satsningen Symphony with stars, som igår hade premiär under Råda församlings påkostade 300-årsjubileum.

I sexgradig kyla och under en tung blöt dimma uppträdde schlagerstjärnorna Loreen, Danny och Patrik Isaksson. De kompades av 30 unga och skickliga musikstudenter som hade fått nya arrangemang på hitsen av dirigenten Ulf Wadenbrandt. Dessutom stod den lokala kyrkokören Loud 'n proud, helt kädd i vitt, och flera barnkörer på scen och mellan varven dök kyrkoherde Lars T Gåreberg upp för att berätta om jubileet.

Inledningsvis strular ljudet rejält. Dannys sång i första låten In the club hörs inte ut och det dröjer ända till låten är färdig, och den cirka tvåtusen personer stora publiken berättar om läget, innan de ljudansvariga reagerar. Men därefter blir det bitvis ett otippat välljudande musikaliskt möte mitt ute på den blöta grässlänten bakom församlingshemmet i Råda. Som vanligt när Loreen dyker upp nuförtiden är det hennes makalöst sömlösa röst, och förmåga att variera sina få låtar i oändlighet, som dominerar.

Patrik Isaksson hade skadat vaden under en tennisträning, men dansade sig bredbent genom låtar som 13 år gamla Du får göra som du vill och 1985. Och Danny passade på att berätta om sin kristna tro och berättade att låten Amazing som han tävlade med i Melodifestivalen i våras handlar om hans tro.

Att en så här stort event har religösa förtecken är fortfarande ganska ovanligt i Sverige, det är ju oftast enbart kommersiella intressen som driver nöjesbranschen. Därför uppstår en tveksamhet kring om detta är en vanlig konsert eller en kyrkokonsert. Predikar kyrkoherden, gör han reklam för sin verksamhet eller är han bara konferencier? Kärleksbudskapet är kvällens genomgående tema, ett säkert kort eftersom det når ut till både troende och icke-troende. Men när körerna avslutar med Mickael Jacksons Heal the world drunknar det ärliga tilltalet i en tyvärr rätt sentimental smet.