När Kapten Röd mötte sitt Göteborg i Lisebergshallen i februari tycktes kärleken mellan artist och publik gränslös. Då, nyligen dubbelt bekräftad på P3 Guldgalan i januari, var läget kanske så bra det kan bli?

Ett drygt halvår och en lång lång turné senare, i 14 grader höst utan skydd för hotande storm och regn, är det liksom dags att se om det fortfarande glöder mellan Björn Axel Tage Nilson och hemmapubliken. Stormen uteblir tack och lov. Förväntan ligger i luften. Och in kommer... ... Patrik Sjöberg.

"Han e längre än maj, och borde ha satsat på höjdhopp, men han valde musik och det gick ju bra de me". Säger Sjöberg och går ut. När Kapten Röd strax därpå studsar in på scenen till publikens jubel får man nog säga att han på sin arena - som få andra - behärskar båda dessa grenar.

Och han är så himla glad över att vara hemma att det inte går annat än att glädjas med honom. I kombination med energin i musiken och fokuseringen i framförandet av texterna påminner Kapten Röd denna kväll om en oförställd och spontan ung Carro som spexar framför kamerorna mitt under pågående OS. Lycklig och trygg i sin formtopp.

Den brokiga publiken är på hugget direkt och det känns att man vill stötta hemmasonen, som frikostigt delar med sig av sin uppladdning inför detta möte. Nervositet och dålig nattsömn, ja vi får veta rätt mycket om Kapten Röds status den här kvällen, men välviljan är smittsam och bara en takt in i In kommer ting hoppar hela Liseberg som kaniner, grodor, Carro eller Sjöberg. Hög stämning är ett understatement, men Kapten Röd med band lyckas också stilla den på ett snyggt sätt med Ett snedsteg bort för att sedan höja den på nytt, gradvis, med Pankman Anthem och från första plattan Okänt nummer och Du e la go. Och var han redan glad blir han ännu gladare när den låten blir allsång.

Var det sedan någon som kände att den utlovade överraskningen infriats redan med Patrik Sjöbergs entré, så får man konstatera att Kapten Röd bjuder på två, den här kvällen. En världspremiär släntrar in under andra halvan av konserten i form av Aki från hiphopkollektivet Labyrint som gjorde en nyskriven låt med Kaptenen på scen. Ett gott grepp att bjuda turnéns sista publik inte bara på rutin och lättnadskänslor utan också något exklusivt. Men, vi befinner oss trots allt på allsångens heligaste mark, så trycket går ändå upp flera snäpp efter detta, när alla sjunger med i 1 000 000 nollor.