I måndags frigavs Martin Schibbye och Johan Persson. I dag återvänder de till Sverige efter 14 månader i etiopiskt fängelse. Strax efter frigivandet gav den svenske utrikesministern Carl Bildt sin syn på saken. Restaureringen av hans sargade rykte hade börjat. På sin blogg redogjorde Bildt för regeringens övervägningar under fängelsetiden. Vilka kontakter som tagits i det tysta. Vilka överenskommelser som slutits. Kort därpå började hyllningarna. I alla tonarter.

Men, har Carl Bildt anledning att vara stolt över sitt agerande? Är frigivningen en seger för utrikesministern som en del bedömare tvärsäkert hävdat?

Det finns skäl att vrida tillbaka klockan, eftersom minnet sviktar på rätt många håll. För hur var det egentligen Carl Bildt reagerade när Persson och Schibbye hade gripits? Var utrikesministern orubblig i sitt stöd för den obundna journalistiken? Var det inte så att Bildt antydde att de två hade sig själva att skylla?

I gårdagens dokumentär om Persson och Schibbye fanns en inspelning med Bildts första kommentarer från juli förra året. Och nej, det var inte en banerförare för grundläggande demokratiska principer, för vikten av en fri och granskande journalistik som tog till orda i Almedalen. I själva verket dröjde det flera månader innan regeringen på allvar insåg det allvarliga i situationen. Det finns skäl att påminna om varför Johan Persson och Martin Schibbye befann sig i Etiopien. De skulle granska hur Africa Oils oljeprospektering påverkade lokalbefolkningen i Ogaden. De skulle se om det gick att bekräfta de fruktansvärda historier flyktingar från regionen hade berättat efter att de hade flytt. Oljeprospekteringen hade inletts av Lundin Petroleum (tidigare Lundin Oil), ett bolag Carl Bildt suttit i styrelsen för. Och, vilket förtjänar att påpekas, ett bolag som nu är satt under utredning för eventuellt folkrättsbrott. Extra problematiskt givetvis att Bildt under sin styrelseperiod var ansvarig före Lundins etiska riktlinjer.

Under Carl Bildts ministerperiod utbytte den tidigare svenske ambassadören i Etiopien dessutom regelmässigt säkerhetsinformation med Lundin Petroleum.

Carl Bildts förflutna försvårar givetvis hans nuvarande arbete. Ett utmärkt exempel på det finns i den nya biografin om Margot Wallström. Där citeras en anonym UD-tjänsteman som konstaterar att det finns viktiga toppmöten som Bildt ”undviker att åka till, eftersom det finns folk där som han inte vill bli dunkad i ryggen av och få höra ’hej, gamle vän’. Framför allt vill han inte att journalisterna ska få se det”.

Steg för steg håller Carl Bildts förflutna på att hinna ikapp honom. Det kommer inte en diplomati som till sist slutade lyckligt ändra på.