Under mina år bakom skivspelarna har jag stött på det mesta. Jag har sett min skivspelarkollega bli örfilad av någon som inte gillade vår musik och någon annan har puttat bort mig för att denne tyckte att den var rätt person att fixa ljudet. Men ingenting som jag har upplevt har gjort mig lika uppgiven som det jag stött på de två senaste helgerna. Det finns nämligen en ny karaktär i nattklubbsmyllret.

Denna person är en kvinna, som mycket bestämt stegar fram, spänner ögonen i mig och med hånfull ton säger något i stil med "Du har inte funderat på att spela en låt med en tjej i eller?". Eller så tipsar hon om ett band där en kvinna sjunger, som jag kanske borde gå hem och lyssna lite på. Genomgående är också att hon inte sagt ett ord om detta till de män vi delat dj-bås med under kvällen.

Jag tycker definitivt att man ska vara medveten om musiken man spelar, just därför kör vi emellanåt set med enbart kvinnor på leadsång. Jag älskar helt enkelt kvinnor, av alla de slag. Det är antagligen på grund av det som det känns extra jobbigt att det är medsystrar som får mig att vilja sluta ta plats. För aldrig tidigare har jag känt att skivspelandet inte varit värt det, men det gjorde jag på nattvagnen hem i helgen.

Att fylla dansgolv är bland det roligaste jag vet. Att bli attackerad när jag gör det är inte alls lika kul.