Augustprisnominerade författaren Amanda Svensson får säkert någon att sätta kaffet i fel strupe redan i sin inledning. Öppenhjärtigt och med svart humor talar hon om något sorgligt tabubelagt: underlivsbesvär, gynekologbesök och det kvinnliga könsorganet.

För även om vi lever i ett samhälle som är besatt av kvinnokroppen och sexualisering är könet och de sjukdomar som kan uppstå kring det belagt med skam och okunskap. På så vis kunde Svensson besöka ett 30-tal gynekologer och barnmorskor innan hon äntligen fick diagnosen vestibulit – smärta till följd av överkänsliga nervändar i slemhinnorna.

Får man hata att vara kvinna som feminist? undrar hon och tar avstamp i sin barndoms insikt om den egna kroppens begränsningar och samhällets blick på den. Här ryms ilska men också försoning, inte minst i systerskapet som hon fint exemplifierar.

Amanda Svenssons sommarprat blir ett folkbildande, välformulerat och viktigt sommarprat om kvinnokroppen ur ett både idéhistoriskt och befriande privat perspektiv.

Sista mening: Tack för att du lyssnat.

Musik: Barndomsfavoriterna Gyllene Tider och samtida indie, inte sällan med textrader som knyter an till det hon talar om.

Lördagens sommarpratare: Marie Göranzon