Genom att själv i god tid meddela sin avgång bestämmer han tidpunkt och ger samtidigt eventuellt framtida arbetsgivare en tydlig signal om att han vill röra på sig. I en tidningsintervju i våras antydde han också att han redan hade börjat söka nya jobb.

Klart är att Ted Hesselbom tagit uppdraget att förnya och förändra på största allvar. Tröskeln till Röhsska museet har under hans ledarskap blivit väsentligt lägre. Fler besökare än tidigare har hittat in från Vasagatan. De okonventionella samarbetena har varit fler än på stans övriga museer ihop. Utvecklingen har varit snabb i en värld som är van att skynda långsamt. Att det gnisslar då är möjligen inte särskilt överraskande.

Samtidigt är det alldeles uppenbart att hans ledarskap brustit på flera punkter. Facket på museet konstaterade i vintras att det rådde dålig psykosocial miljö. Flera enskilda händelser har under åren pekat på ett svårt bristande omdöme. Reglerna för hur fondmedel ska användas har tänjts till bristningsgränsen. Klart är också att många utställningar varit djupt problematiska, där har saknats både sammanhang och teori. Ett avslut blev till sist den enda logiska vägen.

I nästa vecka startar rekryteringsprocessen av Hesselboms efterträdare. För förvaltningschefen Björn Sandmark gäller det att finna en person som har kraft och mod att förnya, besitter djupa kunskaper inom design-området och samtidigt har stor ledarerfarenhet. Hösten lär behövas.