För det symboliska priset av en stor falk per år förlänade Karl V, den tysk-romerske kejsaren, ön Malta åt Johanniterorden år 1530. Johanniterna hade tvingats bort från Rhodos av turkarna några år tidigare, men på Malta kunde de ostört styra fram till Napoleons angrepp 1798.

Den årliga falken hade johanniterna inga problem att leverera. Senare tiders maltesare skulle dock komma att utveckla en besatthet när det gäller nöjes­slakt på fåglar som nästan saknar motstycke. Det allra sista pilgrimsfalksparet hade jägarna ihjäl för drygt trettio år sedan. Överraskande nog dök ett nytt falkpar upp på ön tidigare i våras, men härom veckan lyckades jägarna döda även dem.

Att Riddarfalken från Malta med Humphrey ­Bogart är en av film noir-genrens paradnummer är i sammanhanget ett sammanträffande. För med sin gestaltning av mörkt dubbelspel, moraliska skuggfigurer och ren brutalitet är dagens illegala fågelslaktande att betrakta som ett slags film noir – inför påtagligt passiv publik.

Maltesernas fågeljakt är dessvärre inte unik. På Cypern är det om möjligt ännu värre. Cyperns ljusskygga jägare tog livet av mellan en och två miljoner flyttfåglar bara under förra året. Den numera kriminaliserade verksamheten som bedrivs med allehanda limstickor och slöjnät är främst inriktad på olika sångare vilka passerar Cypern till och från sina häckplatser i norr. Särskilt förtjusta är man i en delikatess bestående av syltade svarthättor – ambelopoulia – vilka kriminella ligor och skrupelfria krögare säljer under disk och på dåligt upplysta bakgator.

Samtidigt som sydsträcket nu inletts och flyttfåglarna närmar sig Cypern har landet övertagit ordförandeskapet i EU för återstoden av året. Mängder av politiker och tjänstemän kommer nu att besöka Cypern samtidigt som landet lär stå på tå för att bjuda på det yppersta man har att erbjuda.

En av de frågor Cypern redan flaggat för att man tänker diskutera är EU:s fiskepolitik. Syftet sägs vara en bättre förvaltning av våra havsresurser. Sveriges statsminister och hans kollegor bör nu ta varje tillfälle i akt att påpeka hur den illegala fågeljakten på liknande sätt måste betraktas som en gemensam, internationell angelägenhet.

Den cypriotiska statsledningen kan inte längre bedriva ett dubbelspel där den fördömer fågelslaktande offentligt samtidigt som den kriminella verksamheten får pågå så länge det sker i skymundan. Och den får heller inte invaggas i tron att övriga Europa stillatigande kommer att se på när miljontals flyttfåglar slaktas.