Hon har, som hon uttrycker det själv, ”en känsla för det grandiosa” och håller ett stadigt grepp om lyssnaren från första meningen till den sista. Hon delar med sig av barndomsminnen från flykten från Teheran, berättar med stor intensitet om uppväxten i Örnsköldsvik och i Upplands Väsby där främlingsfientligheten börjat gry. Allt kryddat med drastisk humor. Genomgående är hennes stora hunger efter teater, sång och dans. Kanske började det redan i baksätet på den där bilen från ­Teheran där hon blev tillsagd att leka att hon hette någonting helt annat.

Shima Niavarani är självlärd skådespelare, var bara 19 år när hon turnerade med Riksteatern med sin egen föreställning. Man anar en enorm drivkraft. Och ett stort mod.

Mot slutet tar programmet en ny vändning. Hon berättar att en nära vän just har gått bort, rösten darrar, och det blir väldigt starkt när hon sjunger sin egen hyllning, en skärande vacker version av Madonnas Like a prayer.

Sista meningen: Berättelserna avslöjar allt, direkt eller subtilt mellan raderna, alla berättar sin på olika sätt och jag vill tacka dig där ute vem du än är, för att du tog dig tid att lyssna på min just den här gången.

Musiken: Undantaget Doris Day intensivt med stora känslor: Maria Callas, Mariah Carey, Edith Piaf, Gloria Gaynor.

Dagens sommarvärd: Stefan Löfven