Det blir förstås omöjligt att gå på konsert redan kvällen efter Bruce Springsteen redan klassiska urladdning i lördags. Inte blir det lättare när Beach Boys långa stunder under de dryga två timmarna är tråkiga, på gränsen till menlösa. Ibland direkt apatiska, som när Brian Wilson sitter vid sitt piano med armarna hängande längs sidorna, till synes komplett ointresserad av dansbandsbuggen som hans kollegor bjuder på.

En gång i tiden var Beach Boys ett fint popband med himmelskt stämda strupar. Musiken blev attraktiv inte minst tack vare en fascinerande dragkamp mellan Brian Wilsons svartsyn och de andras ständiga svar om att om vi bara surfar och jagar brudar blir allting härligt.

När Beach Boys nu kommer till Göteborg för att fira sitt femtioårsjubileum har flera av herrarna själva redan passerat 70-strecket och enkelt uttryckt har den där perfekta vågen för länge sedan passerat och slagits sönder mot land. T

Strandpojkarna Brian Wilson, Mike Love, Al Jardine, Bruce Johnston och David Marks backas upp av ett stort band och lite för övertänt band. Det är sällan direkt svängigt utan är istället påfrestande hurtigt. När frontmannen Mike Love ska dra några mindre lyckade skämt, som stryks under med trumvirvel och ett litet lustigt ljud, känns det snarare som om vi är på jubel i busken än på konsert med ett band som har en stor portion musikhistoria innanför Hawaii-skjortorna.

Beach Boys klämmer in fyrtiotalet låtar under sina dryga två timmar, men dessvärre utan att det finns någon dramaturgi i showen. Det ena numret staplas på det andra och popklassiker som Help me Rhonda, California dreamin, Surfin' USA och Good vibrations slarvas över. Covern på Rock 'n' roll music är direkt usel och popmusiken reduceras till dansbandsmuzak. Kortare sekvenser när sången sitter fint, och framförallt när Brian Wilson tjuriga, motsträviga sång stöts mot de övrigas glatta yta, är det en helt okej konsert. Men alltför ofta låter Beach Boys alltså som ett ordinärt dansband som bjuder upp till slentrianbugg.

Det godkända betyget är i överkant. Lite för ofta under kvällen är nämligen Beach Boys rätt och slätt dåliga.