Att skriva sig ur chock har varit en väg ut för flera av de drabbade på Utöya. Men Monica Nanni, ordförande i Randiga huset, är tveksam till att alltför tidigt offentliggöra ett personligt sorgearbete.

Det senaste decenniet har böcker som bearbetar personlig och nationell sorg ökat markant. Terrorattackerna i USA 11 september 2001 och tsunamin i Thailand 2004 är två exempel på kollektiva trauman som har genererat hyllmeter av litteratur.

Den 22 juli är det ett år sedan terrordåden i Norge ägde rum. Enligt norska nyhetsbyrån NTB har attentaten redan hunnit resultera i ett tjugotal böcker.

Monica Nanni, ordförande i Randiga huset - ett kompetens- och resurscentrum för sorgearbete - tror att det är bra att vänta ett tag innan man offentliggör sina tankar i skrift.

-Det som förvånar mig med Utöya är att det har kommit så mycket så fort. Vi har en beprövad regel på Randiga huset, och det är att om man ska gå i samtal eller i en stödgrupp, så ska det ha gått ett halvår sedan man drabbades. För att sorgen ska ha hunnit sjunka in.

Bok ger stort gensvar

Men hon är inte negativ till skrivandet i sig. Tvärtom, brukar hon uppmuntra vuxna och barn som har mist en nära anhörig att skriva en minnesbok.

-När du sörjer så befinner du dig i minnenas värld. Och det är i minnena läkningen sker långsiktigt.

Att just Utöyatragedin har genererat så många böcker tror Monica Nanni beror på att skandinaver har svårt att hantera sorg - och att de som drabbades av terrordåden saknar förståelse i sin omgivning.

-I Norden är vi så ovana att bearbeta sorg. Då skriver du en bok i stället. För att du får ett större gensvar än i den privata sfären där du kanske snarare möter rädsla och avståndstagande.