Men bara för att man klarar det så betyder det inte att man kan fylla ett sommarprat, något som blir extra tydligt när det är Elsa Billgrens tur att gästa Sommar.

Som så många gånger förr lider det här programmet av att berättaren, i stället för att fördjupa sig i något, ska ha med lite av allt.

Elsa Billgrens sommarprat är ett otal korta episoder ur hennes liv. Det är som att hon twittrar muntligt, varje stycke får vara max två meningar.

Korta, substanslösa stycken om att ha konstnärsföräldrar, om att vägra bära byxor, om att hångla, om att träffa kändisar och om att göra det man känner för. 90 minuter går och kvar i huvudet stannar ingenting.

Elsa Billgren får chansen att rättfärdiga den så många gånger hårt smutskastade bloggosfären i ett av radions heligaste program. Dessvärre gör hon inget vettigt av den chansen.