Men nu har han allt oftare börjat nämna att han vill överlämna makten till en pålitlig arvtagare. Det måste förstås vara någon som varken sätter honom i fängelse eller konfiskerar de miljarder han stulit…

I Nordkorea styr Kims dynasti, och i Azerbajdzjan är det familjen Alijev…

Lukasjenko har två vuxna söner. De tjänstgör båda inom maktapparaten. Men när Lukasjenko för några år sedan började tala om en arvtagare sa han: ”Mina äldre söner duger inte till presidenter. Men den yngste är en unik person – honom skall jag förbereda.”

Den gången var det ännu ingen som kände till diktatorns yngste son. Alla spekulerade: Vem var det han pratade om? Hans fru syns ju aldrig till. Hon bor kvar i byn, så noga övervakad att ingen utomstående kan komma till tals med henne.

Snart framkom det emellertid att Lukasjenko hade en tredje son, med sin personliga läkare, Irina Abelskaja. Efter förlossningen såg Lukasjenko till att hon gifte sig med en av hans livvakter. Och sonen hade han tagit ifrån henne, för att uppfostra honom på egen hand, i militärisk stil: ”Jag tar med honom i ångbastun. När han var liten grät han, men nu klarar han av en temperatur på upp till 100 grader.”

Nu följer lille Nikolaj med ”lillefar” överallt. Under militärparaderna gör de vitryska generalerna honnör för honom. Han har skakat hand med Raúl Castro och suttit i knä på Berlusconi. Och president Putin har gett honom en barnpistol av guld.

Under en av sina resor med fadern ville Nikolaj öppna flygplanets dörr. En flygvärdinna hindrade honom. Den besvikne ”tronarvingen” bet henne så hårt i handen att det började blöda och sa: ”När jag blir minister skall jag skjuta dig.”

I år fyllde Nikolaj sju år. En skola i närheten av presidentens residens hade renoverats och utrustats med alla slags moderniteter. Lukasjenko följde själv sin son till uppropet. Men ”arvtagarens” tid som elev på skolan blev inte lång. Han slogs med klasskamraterna och hotade alla: ”Min pappa är president!” Nu undervisas han i hemmet.

Nyligen reste Lukasjenko till Venezuela. Mot sin vän Chávez var han uppriktig: ”Jag har tagit med mig min son Nikolaj, så du ser att vårt samarbete är allvarligt menat och kommer att bli långvarigt, och att jag har någon att lämna över till om tjugo eller tjugofem år.”

På det viset fick vitryssarna veta att Lukasjenko aldrig tänker avgå – han vill regera hela livet och överlämna makten åt sin yngste son.

Översättning: Kajsa Öberg Lindsten