När den kinesiske presidenten Xi Jinping besökte USA i början av hösten inledde han sitt statsbesök med att träffa cheferna för Facebook, Amazon och Apple innan han reste vidare till Vita huset och president Barack Obama. Det valet säger något om samtiden, om den makt som koncentrerats till ett fåtal digitala entreprenörer, om den förskjutning från politik till teknik som vi nu upplever.
Den digitala revolutionen har varit ett hett samtalsämne i mer än två decennier. Trots det har diskussionen och debatten handlat förvånansvärt lite om makt. Det är som om vi har svårt att tänka teknik och inflytande på en och samma gång. Det är som om vi tror att tekniken är en opersonlig kraft som vi egentligen inte rår på, som om den befann sig i en egen sfär, bortom vår mänskliga kontroll.
Jag tror att vi måste ändra på den inställningen. Jag tror att vi måste börja prata om teknik på ett nytt sätt. Vi behöver tala om digitalisering, demokrati och samhällsutveckling på en och samma gång. Orsaken är enkel: den digitala värld som nu håller på att växa fram är så betydelsefull för samhällets och demokratins framtid att vi inte kan lämna denna värld till vinsthungriga riskkapitalister, självupptagna entreprenörer och klåfingriga politiker. Nej, den digitala världen måste bli öppen och fri, inte sluten och toppstyrd. En statschef för en diktatur, som Xi Jingping, ska vara orolig för den folkliga kraft som finns i digitaliseringen, inte sätta sig ner och mysa med dess arkitekter.
Kunskap är makt. Uttrycket är så slitet att det nästan blivit innehållslöst. Trots det är det just kunskap som behövs i en tid präglad av informationsteknik. För att få grepp om den digitala världen behöver fler lära sig mer om allt från programmering till internets struktur. Det borde nästan vara en medborgerlig plikt att förstå hur den nya maskinåldern fungerar. Precis på samma sätt som alla förväntas ha kunskap om demokratins institutioner.
En bra grund för denna kunskap är den amerikanske journalisten Walter Isaacsons bok Innovatörerna – genierna och nördarna som skapade den digitala revolutionen. Inte nödvändigtvis för att den är så väldigt bra – det är den inte – utan för att den är en av få böcker som tecknar datorns och nätets historia på svenska utan krav på alltför stora förkunskaper.
Innovatörerna är ett klassiskt översiktsverk. Lite träigt och encyklopediskt i sitt upplägg, men matnyttigt. Walter Isaacsson följer datorns utveckling från de första räknemaskinerna på sextonhundratalet fram till dagens uppkopplade och globala jättemaskineri.
Det finns en fördel med att ta allt från början. Med utgångspunkt i de första trevande försöken att skapa en ”universell maskin” som gick att programmera för olika ändamål blir det tydligt vad digitalisering är för något. För att förklara tar Walter Isaacsson hjälp av en av informationsteknologins verkliga pionjärer, Lady Ada Lovelace. I mitten av artonhundratalet, nästan hundra år innan Alan Turing skrev sin berömda uppsats om ”turingmaskinen”, formulerade hon saken elegant: ”Den analytiska maskinen täcker inte mark som den har gemensamt enbart med räknemaskiner. Den har en alldeles egen plats. Genom att sätta en mekanism i stånd att kombinera generella symboler i följder av obegränsad variation och omfattning etableras en förenande länk mellan materiella operationer och abstrakta mentala processer.”
För att fullt ut förstå vad detta har för betydelse är det enklast att jämföra den informationstekniska revolutionen med den industriella. Under den industriella revolutionen delade ingenjörer och konstruktörer upp det manuella arbetet i så små delar att det gick att mekanisera. Under den datatekniska omvandlingen handlar det istället om att dela upp information – som text, bild och ljud – i så små delar att informationen går att digitalisera.
Och precis som mekaniseringen och industrialiseringen innebar en förskjutning av makt och kontroll från hantverkare och arbetare till konstruktörer och industriägare, har digitaliseringen inneburit en förskjutning av makt och kontroll från upphovsmän av alla slag till dem som äger verktygen för själva digitaliseringen, Google, Apple, Facebook, Amazon, Microsoft.
Mekaniseringen och industrialiseringen skapade motkrafter. Först ut var ludditer som ville förstör själva maskinerna och skruva tiden tillbaka. Därefter kom fackföreningar som förde en mer medveten kamp för att göra maskinerna till verktyg i allmänhetens tjänst. Visst, arbetarrörelsen lyckades aldrig demokratisera produktionen fullt ut, men den lyckade i alla fall utjämna de enorma klyftor som uppstod ur den industriella revolutionen.
Nu behöver vi en motsvarande rörelse för vår digitala tid. De nya klyftor vi ser i dag bottnar delvis i den nya tekniken. Den har en förmåga att koncentrera kapital, information och kunskap till ett fåtal noder, som Silicon Valley i Kalifornien och Silicon Alley i New York.
Embryon till flera motrörelser finns redan. På nätet rör sig piratgrupper och hackerkollektiv, och det finns gott om fria programvaror med öppen källkod.
Ett av de mest intressanta exempel är utan tvekan Wikipedia. Uppslagsverket är ett vackert bevis på vad människor kan göra tillsammans med hjälp av den nätbaserade datatekniken. Wikipedia är ingenting mindre än historiens största kunskapsprojekt i samarbetsform. Det är en öppen allmänning skapad helt utan tanke på profit eller kapitalackumulation.
Den största behållningen av Walter Isaacsons bok är att han visar att datorn och nätet vuxit fram i ett spänningsförhållande mellan just öppenhet och slutenhet. Det har, från första början, handlat om drömmen om en ny ekonomi byggd på delning mot ett traditionellt krav på kapitalisering. Det har, hela tiden, handlat om det fria och okontrollerade mot det slutna och övervakade.
Walter Isaacson skriver att ända sedan datorns barndom har det funnits starka krafter som velat hålla tekniken i schack – militärer, kapitalister, uppfinnare. Men att det också funnits en motkraft av akademiker och aktivister som betraktat datamaskinen som en av mänsklighetens mest fantastiska uppfinningar, en uppfinning som måste vara till för alla.
I det spänningsfältet befinner vi oss fortfarande. Men tyvärr ser det ut som om kontrollen, övervakningen och kommersialiseringen just nu dragit det längsta strået. Därför gäller det att bjuda motstånd. Det som står på spel är inget mindre än allmänhetens inflytande över information och kunskap, det vill säga över demokratins själva fundament. En bra början för detta motstånd är kunskap om den digitala historien.
Den amerikanske journalisten Walter Isaacson har skrivit ett klassiskt översiktsverk, Innovatörerna – genierna och nördarna som skapade den digitala revolutionen, om datorn och nätets historia. En bok som ger oss nycklar till att förstå den maktförskjutning som just nu äger rum från politik till teknik, och visar sambanden mellan digitalisering, demokrati och samhällsutveckling.
Mattias Hagberg är kulturskribent och författare och medverkar regelbundet på GP:s kultursidor. Skrev senast den tredje och avslutande delen om vem som är göteborgare.
