Dr Fadl Fakhouri, historiker. Souheil Bachar, före detta fånge. Hannah Mrad, verksam i ammunitions- och sprängämnesdivisionen i den libanesika armén. Alla har de lämnat substantiella bidrag till The Atlas Group, ett projekt som den libanonfödde konstnären Walid Raad startade 1989 och avbröt 2004. Eller närmare bestämt till gruppens arkiv, som samlade dokument från det libanesiska inbördeskriget åren 1975–1990.
Men bidragsgivarna är fiktiva. Det kan ta en stund att upptäcka. Walid Raad ser inte fakta och fiktion som motsatspar: vissa fakta kräver fiktioner för att upplevas och förstås, kräver fiktioner för att träda i dagen. Det är en hållning som inte skulle förvåna hos en författare, men hos en fotobaserad konstnär som arbetar dokumentärt kan den skapa förvirring. Om vi inte kan lita på utsagan, hur ska vi se på dokumentet? Blicken ställs om. Ytterligare komplikationer tillstöter när Walid Raad själv sällar sig till givarna: ”följande fotografier tillskrivs Walid Raad som 2002 donerade dem till The Atlas Group ...” I just detta fall bilder från 1982 som den då femtonårige Raad tog av Israels anfall mot västra Beirut.
Redan i mars i år mottog Raad det trettioförsta Hasselbladspriset i New York – och på den nyligen öppnade prisutställningen på Hasselblad Center dominerar dokumenten från just The Atlas Group. Dr Fadl Fakhouri får vi faktiskt en skymt av, på semester i Paris och Rom åren 1958 och 1959, de enda tillgängliga fotografierna, återfunna ”i ett litet brunt kuvert”. Strax intill visas ett urval av Fakhouris berömda dokumentation av de bilmärken och årsmodeller som överensstämmer med de över 3600 bilar som togs i bruk för bilbomber under kriget, nämligen i ”Notebook volume 38: Already been in a lake of fire”.
Det är noggrant klassificerade och arkiverade dokument, men de fiktiva avsändarna förses med en så rudimentär biografi att de aldrig tar gestalt, vilket knappast heller är meningen. De är inte så mycket fiktiva personer som fiktiva anonymiteter, men just som sådana användbara. Kanske kan man se dem som Raads ingångar, ingångar till olika undersökningsnivåer, ibland oväntat lekfulla med tanke på ämnet.
De dokumentära bilder av Beirut som Raad tar i eget namn har också de ett fiktivt lager i och med att han kallar dem fotografiska ”uppdrag” som han gav sig själv: Sweet talk: commissions (Beirut). Det är som en distansering visavi den subjektiva akten, kanske ett sätt att urskilja sig själv i ett historiskt perspektiv. Raad har nämnt den franske sekelskiftesfotografen Eugène Atget som förebild, Atget som skildrade det gamla Paris innan det försvann och uppslukades av moderniteten.
Beiruts våldsamma förvandlingar har haft helt andra orsaker, kanske redan mer eller mindre bortglömda i ett Europa som är mer fokuserat på efterdyningarna av den arabiska våren. Men det libanesiska inbördeskriget har egentligen aldrig upphört, konstaterar Raad i en chatt på Hasselblads hemsida – det har idag bara gått in i ett kallt stadium. Eller kanske kan man med dr Fadl Fakhouri i videon Miraculous beginnings konstatera att kriget redan under åttiotalet upphörde många gånger, många men alldeles för korta.
Född: 1967 i Libanon.
Arbetar med: Fotografi, film, videoinstallation och performance.
Bor: I New York. Lämnade Libanon som 16-åring och kom via Cypern till USA.
Prisad: 2011 års Hasselbladspristagare som får enmiljon kronor, guldmedalj och ett diplom.
