I dag är det flesta sådana platser borta, rivna, igenvuxna. Men på Liseberg har man precis gjort en mångmiljonsatsning på såväl teknik som artistbokande. Det kanske kan vara svårt att se bakom alla vrålande åkattraktioner men låter man blicken vila ser man snart att det är attraktionerna av stål som är inbäddade i en folkets park och inte tvärtom.
Det är väldigt bra att Per Alexanderson, själv skolad i Hultsfreds Folkets park, ser och förstår att Liseberg är en kulturbärare med en lång historia, central i berättelsen om Göteborg. Det finns en anledning till att Kal och Ada står staty utanför entrén. Här inne har alla från Lasse Dahlquist från Håkan Hellström stått på scenen. Det är ett unikt arv som ska vårdas samtidigt som det hela tiden måste utvecklas.
Till det krävs resurser och duktiga personer. Med sina miljoner och sin Per Alexanderson har Liseberg både och. Om konkurrensen blir tuff, rentav orättvis? Ja, det är klart att den blir, men vi vill inte att Liseberg ska suga på ramarna och erbjuda göteborgarna något halvdant? Det är inget alternativ.
När vi diskuterar resurser ska vi dessutom komma ihåg att jämfört med övriga kommersiella aktörer erbjuder Liseberg artister av toppklass till ett sensationellt lågt biljettpris. Om vi vill ha en inkluderande stad där så många som möjligt kan ta del av konserter och kulturliv ska vi vara stolta, glada och tacksamma över Lisebergs livesommar. Tittar man sedan på programmet blir det också tydligt hur man lyckats boka brett, smalt, gammalt och nytt på en nivå som torde vara unikt i parkens historia.
David Lega menar att ett kommunalt bolag inte ska konkurrera utan komplettera de kommersiella alternativen. Det kan låta klokt ur ett rent ideologiskt perspektiv. Det kan låta vettigt i teorin. I praktiken skulle vi inte komma i närheten av en sådan här konsertsommar om det inte vore för Liseberg.
Med David Legas resonemang skulle vi i förlängningen inte kunna ha något bibliotek eftersom det konkurrerar med boklådorna, eller någon stadsteater då den tar publik från privatteatrarna. Det skulle bli en kulturellt väldigt fattig stad.
Dock tycker jag att Johan "Red Top" är något spännande på spåret när han pratar om Lisebergs ansvar utanför grindarna. Där finns ett frö till något spännande.
