av Peter Johansson.
av Peter Johansson.

Varbergs konsthall | Dagens eko kvart i fem

ANNONS
|

I berättelsen om det moderna Sverige finns ett diffust ”före” och ”efter”, med Palmemordet och demonteringen av det statligt reglerade välfärdssamhället som brytpunkter. Guldåldersmyten är påfallande grå, så småningom beige, identisk med det folkhemsbegrepp som socialdemokratin myntade mot slutet av 20-talet.

Dagens Eko kvart i fem i Varbergs konsthall är en utställning som kretsar runt Sverigebilden med Folkhemmets bokstavliga koppling till det egna boendet som utgångspunkt. Det har blivit lättillgängligt, uppslagsrikt, föga provokativt, om man undantar de korslagda Ikea-nycklar som bildar ett hakkors i Peter Johanssons monterliknande Den svenska modellen. Mer oroande är egentligen bruksanvisningen, kanske en sammanfattning av den svenska nationalkaraktären: ”självhäftande, enkel att fästa på släta, rena och torra ytor.”

ANNONS

Själva utställningstiteln är en fullträff: detta Dagens Eko som ända sedan 1937 har klockat den svenska vardagen och samtidigt släppt in omvärldens katastrofer och kaos. Titeln är lånad från ett av verken: Caroline Mårtenssons gamla köksskåp med öppna luckor, fullproppat med småkakor. Som i ett utslag av horror vacui. Men också en bild av tröstknaprande, ett fördrivande av leda och oro i lika mått.

Det är en snyggt hopsatt utställning med många ingångar, tacksam också för, kan jag föreställa mig, pedagogisk verksamhet. Camilla Carlssons installation med de billiga, rutiga, fullproppade plastväskor som man ofta förknippar med rotlösa människor i rörelse – tiggare, bostadslösa, flyende – är försedda med broderier av hus, små stugor eller hyreskomplex. En dröm om en slutstation eller en bild av ett ursprung eller bara ironisk kontrast. Det är effektivt.

Wessman & Skölds film Stekta sparvar är ett av de tyngre bidragen och påminner om svensken som flykting, bara ett par oväntade hörn bort i historien. Dödskaravanerna, Kiruna exodus – det fanns olika benämningar på den huvudsakligen norrbottniska emigration till Brasilien som grasserade mellan åren 1909 till 1911, ett okänt kapitel i den svenska utvandringens historia. De flesta lyckades återvända hem. Andra blev kvar och överlevde svåra förhållanden. Svenskan har levt vidare genom barnen, men i Sverige har de aldrig varit.

ANNONS
ANNONS