Det är mycket Brasilien nu. Att det pågår ett fotbolls-VM har väl knappast undgått någon och redan rustar landet för nästa gigantiska idrottsfest, OS 2016. I höst står nationen dessutom i centrum för en något blygsammare festlighet, i bokens tecken.
En av de brasilianska författare som kommer till Bok- och biblioteksmässan är den unga journalisten och författaren Vanessa Barbara. Hon har främst gjort sig känd för rappa krönikor i New York Times och det effektiva drivet i språket går igen i romanen Salladsnätter, som i Hans Berggrens behagliga översättning introducerar henne för en svensk publik.
”Det är förbanne mig värt att komma till världen bara för att sova riktigt gott”, påminner Barbara oss om att Melville påstår i Moby Dick. God nattsömn är dessvärre inget som huvudpersonen Otto välsignats med. Sedan hans hustru Ada efter femtio års äktenskap oförhappandes dog mitt i alla hushållsbestyr har hans fragmentariska sömn blivit ännu oroligare. Utan sin hustru är han som en katt utan morrhår. I sin isolering snappar han upp lösryckta repliker från de excentriska grannarna som verkar ruva på någonting som inte tål dagsljus.
Salladsnätter bygger i hög grad på sina färgstarka gestalter: Apoteksbiträdet som är besatt av läkemedlens alla bisarra biverkningar, brevbäraren som delar ut posten så slumpmässigt att byns sociala pussel får rent kalejdoskopiska inslag och den japanske krigsveteranen som stridit trettio år på övertid, inbäddad i den filippinska djungeln.
Med gott gehör för det tragikomiska och skrönans oväntade vändningar skildrar Vanessa Barbara en tillvaro på gränsen mellan dröm och en verklighet som inte sällan grundar sig på riktiga händelser och fakta. Det är finurligt och fint iakttaget av en författare vi lär höra mer av framöver.
