Den flitiga skotska kriminalförfattaren Val McDermids nya roman, Döden vittnar, inleds med att en man får strupen uppskuren i Chania på Kreta. I följande kapitel hittas ett skelett, med ett kulhål mitt i skallen, på ett tak till en förfallen skola i Edinburgh.
Personerna i berättelsen är många, likaså de övriga spelplatserna: Glasgow, Oxford, Haag, Dubrovnik, en liten kroatisk by vid gränsen mot Serbien samt ytterligare några hörn av kontinenten. I en mindre skicklig författares händer kunde den lika blodiga som passionerade historien om kärlek och krig i Europa ha blivit mer än lovligt rörig. Men McDermid har en förunderlig förmåga att karakterisera sina gestalter på ett sätt som gör dem snabbt igenkännbara när de, efter ett antal kapitel, dyker upp igen.
I centrum står Karen Pirie, kriminalkommissarie vid Skottlandspolisen, som söker fastställa skelettets identitet. Indicier pekar mot en tidigare general i den kroatiska armén som senare flyttat till Oxford. Samtidigt jagar några tjänstemän vid Tribunalen för krigsförbrytelser i det forna Jugoslavien en mördare, en ensam hämnare som tagit lagen i egna händer och avrättat närmare dussinet krigsförbrytare innan de har hunnits ställas inför rätta.
Döden vittnar är förvisso en spännande roman – åtminstone för det mesta, dock går den tack och lov inte ständigt på högvarv – men till skillnad från alltför många kriminalromaner har den också andra kvaliteter. Här finns några smärtsamt detaljerade skildringar av skoningslösa konflikter mellan serber och kroater under de jugoslaviska krigen i början av 1990-talen som, åtminstone till en del, försöker visa på både historiska och mänskliga förklaringar till folks grymhet och hämndbegär.
Och kärleken finns där också, som ett sätt att läka svåra sår. I bästa fall. Men det blir inte alltid så i Val McDermids komplexa och suggestiva universum.
Val McDermid/Döden vittnar
Kriminalroman
Översättning: Lena Karlin
Alfabeta
