Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Twisted feet manar till eftertanke – och lovar att projektet ska växa.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Twisted feet på Stora teatern | 5°

    Twisted feet vill med livsbejakande tro på dansen bidra till att stoppa den globala uppvärmningen, skriver Lis Hellström Sveningson.

    Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

    Dans

    Dans

    Twisted feet på Stora teatern

    Koreografi, regi, idé: Twisted feet dance company

    Manus: Christofer Brocker och Twisted feet

    Kostym: Majli af Ekenstam

    Scenografi: Torulf Wetterot

    Dansare: Mona Namer, Marco Whilborg, Johnny Nguten, Marcel Gomes, Denny Hultén, Anna Näsström, Pawel Pablo Krupa, Daniel Koivunen, Mia Hellberg, Felix Ijeh

    Spelas t o m 28/9

    Mänskligheten är på väg mot undergången. Twisted feet gör en uppdatering av läget. Med vetenskapernas rön som avstamp släpper den nya föreställningen in klimathotet och den stigande globala temperaturen på scen. Det ångar av farliga gaser, bolmar av rök och damm, dundrar och knakar när jorden rister under människans framfart. Kvällen ter sig länge som en ofrånkomlig dystopi.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Men om något kan bromsa den dystra utvecklingen och skapa tro på förändring så borde det vara energi av den art som Twisted feet besitter. Med sin raka och livsbejakande tilltro till dansen och människors förmåga att mötas i konsten – plus en rad nya samarbeten – vill de bidra till att stoppa uppvärmningen.

    5° upplevs genom en ung man (Denny Hultén) som med Rubiks kub kan skåda in i framtiden. Twisted feet tar hjälp av dramatikern Christofer Bocker för att berätta historien. Det blir en dialog mellan fakta och dans där övertydligheter vägs upp av den uppriktiga ambitionen. Johnny Karhinens och Henrik Hörlins digitala scenografi tillför mäktiga bilder av både trygga kända och farliga, ännu okända världar.

    Likt Miman i Harry Martinsons rymddikt Aniara ger kuben rapporter om förödelsen. Koreografin är ofta illustrerande, men när dansen får leva på sitt eget uttryck blir effekten massiv. Dansarna är suveräna och utför även de häftigaste konvulsioner med stor precision.

    Men Twisted feet låter också stillheten tala. I en oförglömlig scen får ljusdesignern, Carl Johan (Lalle) Perdsjö, vattnet att välla in över salongen. Kusligt och vackert.

    Twisted feet manar till eftertanke – och lovar att projektet ska växa. Det är hoppfullt.