Recension: ”Lotta på Liseberg” – 9 augusti 2021

GP:s Jan Andersson ser ett energiskt allsångsprogram som väcker längtan. Inte så mycket till Liseberg som till Håkan. På Ullevi.

ANNONS
|

På 1980-talet hette de Sound of music. Sedan bytte de kvarvarande medlemmarna (Nanne och Peter Grönvall) namn till Peter’s pop squad, för att i början av 90-talet morfa över i One more time. Och det är som denna poptrio – 25 år efter segern i Melodifestivalen med ”Den vilda” – de gör comeback i ”Lotta på Liseberg”.

LÄS MER:Recension: ”Lotta på Liseberg” 2 augusti 2021

Det är såklart en reunion som exakt ingen i det här landet har efterfrågat eller krävt och därför vore det kul om just One more time hade visat sig vara den här kvällens stora behållning. Men då de krämar på för fullt med sin 90-talsstänkare ”Highland” (utan säckpipor dock), en ansträngd ”Håll om mig” och en lätt osynkad ”Den vilda” blir det inte riktigt så.

ANNONS

Inte när Lotta Engberg dessutom har bjudit in den alltid så mäktiga och magnifika Helen Sjöholm, en taggad men lite småhes Tusse och en skönt avslappnad Petter, eller ”världens fräschaste hiphopare” som Lotta Engberg lite överraskande väljer att presentera veteranen innan han leder publiken genom ”Lev nu dö sen”. Även Myra Granberg (som Lotta råkar kalla Myrra Malmberg) dyker upp och kör en lite haltande ”Bara för bra” ihop med Petter.

Fast som allra festligast blir stämningen när Lotta leder Lisebergspubliken genom ”Y viva Espana”, Sylvia Vrethammars gamla Spanienhyllning från den fascistiska Francotiden

Dessutom gästas ”Lotta på Liseberg” av den tempofyllda ensemblen från höstens nya musikal på Göteborgsoperan, ”Kärlek skonar ingen”, baserad på Håkan Hellströms välbekanta sångbok. Efter deras sprittande och väldigt gladlynta framträdande inser man att stans bäste Håkantolkare nog är Håkan själv men att det där musikaltåget ändå blir rätt svårstoppat när det väl har fått lämna stationen.

LÄS MER:Lotta Engberg om Curt-Eric Holmquists död: "Hjärtat blöder”

Däremellan sjungs det lite Taube och Laleh också, men det är alltså Helen Sjöholm som imponerar allra mest. I Andreas Mattssons vackra ballad ”I morse när du gick”, i en lite plojig version av Orups ”Stanna hos dig” och i ”Sankta Klara klocka”, där Lotta Engberg får ta över Malena Ernmans sångpartier.

Fast som allra festligast blir stämningen när Lotta leder Lisebergspubliken genom ”Y viva Espana”, Sylvia Vrethammars gamla Spanienhyllning från den fascistiska Franco-tiden, och delar ut blodröda rosor till höger och vänster.

ANNONS

LÄS MER:Recension: ”Lotta på Liseberg” 19 juli 2021

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

ANNONS