Icona Pop: Not too young
Betyg: Tvåfyrar.
När Anders Wendin kobrölar med i näst sista refrängen får duons hejarklackspopdisco lite oskön egg, vilket alltid är bättre än ingen egg alls.Men i resten av spåret blir det på tok för anonymt.En edm-bas, lite eltrumma, samt en vindlandeRhys-orgelinflöjtad i refrängerna; utöver det harIcona pop inte bemödat sig om att göra något eget över huvud tagetmed Sabina Ddumbas ärkehit. Det är synd, för med ett sådant plankat upplägg blir det väldigt tydligt vad det är som saknas för att låten ska kunna lyfta: Sabina Ddumbas röstresurser.
LÄS MER: Sabina Ddumba talar ut om mammans svek
Tomas Andersson Wij: Scarred for life
Betyg: Fyra fyrar.
Tomas Andersson Wijs tolkning är det finaste Sabina Ddumbafått av någonsäger hon i avsnittet. Och visst är den fin. Men exakt hur fin är egentligen svårt att veta, eftersom den drabbande upplevelsen har så mycket att göra med allting runt omkring; känslorna, tårarna, fejktatueringen med Sabinas namn på armen (i översättning heter låten Märkt av dig).
I centrum av allt finns dockAndersson Wijshemsökande röst,helt outstanding i den smärtsamma göra slut-balladen, som ges ytterligare dimensioner efter att Sabina berättat om hur hennes mamma tidigtövergav familjen.Efteråt får Tomas programmets längsta kram av huvudpersonen, och vet ni,det är inte utan att man själv hade behövt vara med och kramas lite.
LÄS MER: Uno Svenningsson imponerade mest
Anders Wendin: Kingdom come
Betyg: Fyra fyrar.
Shit, vad var det som hände egentligen? Här trodde jagatt allting redan var klart och att Tomas Andersson Wij gjort kvällens bästa låt; men så, direkt efteråt, kommer det här Håkan Hellströmska lustspelet som tycks bestå av enbart urladdning, kraftoch hjärtklappning, rakt igenom.
Wendin justerar versmelodin varsamt så att den blir närmast identisk med hans egen iThey're building walls around us, vilket förstås är bra tjusigt, men det är i refrängen det verkligenhänder. Trombonisten och ungdomskamraten Viktor Brobacke från Wendins band bjuds in och ger det hela ytterligare fart, medanWendin själv agerarlika mycket powerpopsångare somteaterman. Tusentals små explosioner och sammandragningar tycks äga rum i hans ansikte;jag förväntar mig nästan att han ska vråla upp sitt hjärta mitt på matbordet, så plågad ser han ut att vara.
”Det var nånting, och det var väldigt speciellt”,säger Sabina Ddumba efteråt. Lika stum och hänförd som vi alla. Säsongens första riktiga hit, somförmodligen kommer att bliWendins första listklättrare på mycket länge.
Uno Svenningsson:Effortless
Betyg: Tre fyrar.
Äntligen verkar den inåtvände och avgjort dundersympatiske Uno ha blivit bekväm i sällskapet. Inte nog med att han skojar till det med jämna mellanrum i lasagnetävlingen (Lars Agne! ho ho)– när det blir hans tur att uppträda, gör han också små, diskreta dansmoves som piggar upp den annars lite sävliga låten. En mysig, svenskspråkig tolkningsom Uno Svenningsson lyckats begåva med någrasemiklassiskaFreda'-wailningar i bryggorna.
LÄS MER: Eric Saade levererade starkast i premiären
Kikki Danielsson: I didit for the fame
Betyg: Två fyrar.
Överproducerat, slätstruket och kraftlöst. Låten i sig är det emellertid inget störrefel på, inte heller visselmelodin eller gitarrslingorna; även om jag som alltid får obehagliga minnesbilder av The Beach Boys konceptalbum Stars and stripes (1996) när man försöker knöla ner låtar från andra musikgenrer i en countrypasta.
EricSaade: Want
Betyg: Tre fyrar.
Noorlie & KKV möter ett Nordman-coverband på findisco ...ja, ungefär så. Detlåter förstås illa på beskrivningen, menEricSaades lenaversion av Ddumbas liggalåt har ett så fint driv att man snart glömmer bort de märkliga vibbarna. En överraskande välljudandesvensktext har pojken fått tillockså.
