Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Tuija Nieminen Kristofersson | Scharlakan

En bilolycka drabbar diktjaget i Tuija Nieminen Kristoferssons nya samling Scharlakan. Den har väckt känslan för härkomstens betydelse, noterar Björn Gunnarsson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

LYRIK

LYRIK

Tuija Nieminen Kristofersson

Scharlakan

Bonniers

En bilolycka inleder Tuija Nieminen Kristoferssons nya diktsamling Scharlakan. Gradvis förstår man att det är diktjaget som råkar ut för kollisionen, med frakturer, chockskador och sjukhusvistelse. Teknologiskt, biologiskt och mytologiskt går in i vartannat. Neurologiska funktioner jämförs med datorn – ”ryggradens bredband”. Gudarna, framför allt Hermes, ingriper i människors öden.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Olyckan rekonstrueras som fragmenterade minnesbilder, men också utifrån räddningstjänstens och vårdens insatser. Partiell afasi – ”ordbehandlingen avstannar” – ger upphov till poetiskt produktiva språkfel, nybildningar och lekar med fonem och felhörningar. ”Lyckan nollas, dokumenteras och förvandlas till olycka”. Fokus sätts på språkets anatomi: ”konsonanternas skelett inneslutet i vokala vävnader”.

Språk- och minnesupplösningen tycks utlösa en djupare reflexion om livet. I alla fall blir följande sektioner av samlingen ett porträtt av författarens mor. Medan syftningarna på den grekiska mytologin ibland är platta och förbrukade – ”vilken gud andas genom ventilationssystemet” – är skildringen av ett finskt 1900-talsliv mera distinkt realistisk än Tuija Nieminen Kristoferssons diktning brukar vara. Scharlakansfeber i barndomen ger livslång dövhet, vinterkriget passerar förbi, men framför allt är dikterna en hyllning till jorden och arbetet, nästan bygde­romantiskt stundtals.

Landskapet är Hämeenkyrö nära Tammerfors, och författaren bearbetar också egna barndomsminnen: ett åskväder då författarens far, som är frivillig brandman, släcker en brand hos författaren Väinö Linna. Huset brinner ner men författarens manuskript räddas. Bilolyckan har väckt känslan för härkomstens betydelse, ”att finnas till för att de andra funnits före”. Det verkar vara en självbiografi på gång i Tuija Nieminen Kristoferssons författarverkstad.