Precis som gentlemannen Phileas Fogg och hans betjänt Passepartout tar sig runt världen med hjälp av det sena 1800-talets fortskaffningsmedel tåg och ångfartyg – allt för att kunna vinna det bisarra vadet på en herrklubb i London – använder sig musikteatersällskapet Hej Opera av kända sångmelodier för sin resa fram och tillbaka i musikhistorien. Så får Rule Britannia, Moon of Alabama och den berömda arian ur Madame Butterfly helt nya betydelser när de placeras i denna barnoperaversion av Jules Vernes klassiska berättelse Jorden runt på 80 dagar.
Det fungerar förunderligt väl. Tillsammans med regissören Gunilla Gårdfeldt lyckas de tre skådespelarna, sångarna och musikerna Emelie Sigelius, Jonas Rimeika och Jonas Franke-Blom fånga den humoristiskt absurda tonen i Jules Vernes äventyrshistoria, och tingen man använder sig av som rekvisita – klockor, koffertar, kikare och plommonstop – fylls med magiska innebörder.
Det är enkelt och effektivt framställt, och samtidigt händer det något speciellt med melodierna när de så tydligt driver berättelsen vidare. De befrias från sin operaretorik och fungerar i stället, precis som de förinspelade natur- och tågstationsljuden, som en sorts radioteatersignaler.
Ja, detta är kanske det mest speciella med föreställningen: hur den blir ett fantasieggande och förtrollat radioteaterrum, framkallat med hjälp av tankens laterna magica. Man sitter där och det fantastiska väcks till liv.
Sättet att berätta har i tonen en hel del gemensamt med Ture Sventons fantastiska äventyr. Privatdetektiven Fix, som är Phileas Fogg i faggorna och dyker upp i de mest olika skepnader, har likheter med Ville Vessla och Emelie Sigelius är fenomenal i sina karaktärsbyten, snabb och rolig, gäckande och skarp. Tempot är genomgående högt, men utan att spelet tappar i omsorg och tydlighet.
