Flera av låtarna för att inte säga alla vinner absolut på att kläs i en lite ösigare kostym.
Tyvärr utnyttjar inte Matsson fullt ut de extra muskler som bandet skänker musiken, flera av låtarna kör han i stället solo med sin gitarr, och Sporséns valthorn går överhuvudtaget inte fram i annars sköna låten 1904.
Däremot gör de båda en snudd på oförglömligt vacker Time of the blue tillsammans och som vanligt är The Gardener och The wild hunt storslagna.
