SvD-journalisterna Henrik Ennart och Fredrik Mellgrens bok Sjukt hus är lärorik läsning. Framför allt för att den i detalj reder ut alla tvivelaktiga turer kring upphandlingen inför bygget av Nya Karolinska sjukhuset i Solna. Men också för att den introducerar nya begrepp som kanske inte är allmängods.OPS till exempel, offentlig-privat samverkan. Det vill säga att det offentliga, Stockholms läns landsting, samverkar med privat företagsamhet, i det här fallet Skanska (enda anbudsgivaren!) och dess riskkapitalbolag Innisfree. Det offentliga står för utgifterna och det privata kammar hem vinsterna, enkelt sammanfattat.
Hisnande kostnader
Ennarts och Mellgrens fokus ligger på de hisnande kostnaderna för sjukhusbygget, och att dessa kunde ha blivit betydligt lägre om anbudsförfaranden, utredningar och konsultutredningar gått rätt till och politikerna lyssnat till varningssignaler. Mängden sifferuppgifter skapar stor trovärdighet, men är också betungande för läsningen i all sin detaljrikedom.
Mitt i faktaflödet dyker emellertid andra nya begrepp också upp. Som "pseudoinnovation". Managementsnack som får gammal kunskap att verka ny och därför kan betinga ett högre pris. Den sjukan grasserar överallt i det postindustriella samhällets byråkratier.
Fick Guldspaden
Det är alltid berömvärt när ekonomijournalister närgranskar tvivelaktiga affärer. Ennart och Mellgren fick Guldspaden för sin sjukdomshistoria och diagnos på Karolinskabygget. Men perspektivet lyfter från Stockholmshorisonten först när författarna riktar blicken mot liknande sjukhusbyggen i andra delar av världen.
I London till exempel, där användandet av OPS avskräcker. Privata aktörer lånar pengar så att det offentliga slipper budgetunderskott, men till avsevärt högre räntor. Samtidigt använder de brevlådeföretag i lågskatteländer, och bidrar alltså inte till den skattebas de utplundrar.
Resultatet blir nedskuren vård och bristande patientsäkerhet. Sjukt är ordet.
