Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    ur filmen Jalla Jalla

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Svenska filmare söker sig till Danmark

    FILM: Allt fler svenska filmare söker produktionsstöd i Danmark. - På grund av osäkerheten i filmavtalet ser sig producenterna om efter andra pengar, säger den svensk-danska filmkonsulenten Lena Hansson-Varhegyi.
    Under sitt arbete med att utveckla filmidéer på Svenska Filminstitutet gav Lena Hansson-Varhegyi stöd till framgångsrika filmer som Jalla jalla, Lilja 4-ever, Ondskan och Grabben i graven bredvid, men också smalare filmer som Gitarrmongot. Sedan hösten 2003 har hon samma jobb fast på Danska Filminstitutet, där hon har gett stöd till bland annat Susanne Biers kommande film Efter bryllupet.
    Hon har med andra ord arbetat både inom det svenska avtalssystemet, som bygger på att branschen och staten delar på kostnaderna för svensk filmproduktion, och det danska helstatliga systemet, där alla de pengar som DFI delar ut är statliga medel. För henne råder det ingen tvekan om vilket som är bäst.

    - Danmark har en tydlig långsiktig filmpolitik. Den är bra både ur konstnärligt och kulturellt perspektiv, eftersom näringslivet inte är inblandat. Med tanke på att det är så lång tid mellan idé och färdig film behövs en kontinuitet som gör att alla vet vad de har att vänta sig.
    Det svenska systemet, där man vart fjärde eller femte år har ett avbrott då ingen vet hur mycket pengar det finns eller ens om det finns några pengar alls till filmproduktion är skadlig för svensk film ur konkurrenshänseende, hävdar Lena Hansson-Varhegyi.
    - Det är omöjligt att ha en konsekvent och stark inhemsk film som kan stå sig mot stora amerikanska filmer om man inte har en konsekvent filmpolitik.

    På hennes och kollegornas bord på DFI syns nu en konsekvens av oron i den svenska filmbranschen. Svenskar och danskar har alltid sökt produktionsmedel hos varandra, men nu har den relativt jämna strömmen av svenska ansökningar ökat märkbart.
    - Det skapar ett stort tryck på DFI:s pengar, vilket ruckar balansen mellan de skandinaviska länderna. Om inte det svenska systemet fungerar är det negativt för det europeiska och nordiska samarbetet.
    Att arbeta som filmkonsulent i Danmark skiljer sig på flera sätt från att göra det i Sverige, enligt Lena Hansson-Varhegyi. Politikerna är mer engagerade, lägger sig i och har åsikter. I vissa fall har det slagit över och snuddat vid ministerstyre, som när dåvarande kulturminister Jytte Hilden lovade von Trier pengar för hans dogmaprojekt.

    Till vardags är det dock filmkonsulenterna i samarbete med ledningen för DFI och de speciella råd som finns för spelfilm samt kort- och dokumentärfilm som beslutar om vilka filmer som ska få stöd.
    - Jag har inte fria händer som konsulent. Jag måste verkligen argumentera för varför just den här filmen ska få pengar, det är inte alls som i Sverige att styrelsen automatiskt godkänner konsulenternas beslut.

    Vad beror då skillnaderna på? Lena Hansson-Varhegyi tror att de svenska politikerna inte har förstått vilken stark folklig förankring film har och hur mycket massmediet påverkar människor.
    - Tyvärr verkar politikerna i Sverige blanda ihop ett helstatligt filmavtal med att man stödjer en kommersiell bransch som vilken som helst, i stället för att se det som att man stödjer sin egen kultur. Titta bara hur stark den danska filmen är utomlands.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.