I Kommunistiska manifestet skriver den framsynte Karl Marx: "Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras, och människorna tvingas till sist att betrakta sin levnadsställning och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon." Vilket är en beskrivning av moderniteten som den tidens stormvind som lämnar hus och hem åt öde och förfall.
Citatet kunde vara överskriften till två aktuella och varandra kompletterande böcker som just närmar sig de svenska ödeplatserna. I Övergivna platser sänder Jan Jörnmark ut en uppföljare till sin bok från 2007. Som ekonomhistoriker blottar han energiskt och sakkunnigt hur grymt snabb omoderniseringen är - Facit i Åtvidaberg och Club Continental i Härjedalen, motellkedjor och racingbanor, simhallar och hockeylador, sinnesjukhus och gasklockor. Allt skattar åt förgängelsen i denna sorgesång över industrisamhällets ljusblå drömmar. Turisthotellet i Marstrand ruttnar och Papyrus i Mölndal slocknar, medan spekulationsekonomin tar över och lägger ner. Jörnmark har mycket att berätta och människorna har flytt de kulörrika men betryckande bilderna. En svensk samhällslektion i ord och bild.
Författaren Sven Olov Karlssons och fotografen Pereira dos Reis Svenska ödehus är en bok av annat slag. De närmar sig tio, mycket olika hus som ruvar på sitt förflutna och återger detta med valör- och sinnrika bilder och stor stilistisk verv. Man sugs snabbt med av den gåta som ett ruckel utstrålar - för här fanns en gång levnadslopp och hjärtslag. Det kunde vara en modern form av ruinromantik med barocka vanitasornament, men vi njuter alla av lite mjältsjuka då och då. Åtminstone jag.
Vem har inte stött på ett gåtfullt, igenbommat ruckel där man tycker sig ana vandrande skuggor? Det är nämligen människorna som är centrum för dessa exkursioner från Kåseberga till Boden. De som kom, levde och försvann och som sedan lämnade plats åt graffiti och vandalism. Svenska ödehus är en mycket beundransvärd bok. Journalistik stegrad till litteratur.
