Det var ett genidrag av utvecklaren Bethesda att köpa loss den gamla rollspelsserien Fallout och år 2008 göra om dess tredje del till ett något som mer liknade ett actionspel. När uppföljaren nu äntligen dykt upp så har förväntningarna rentav varit ohälsosamt höga. Återigen har världen gått under fast istället för Washington D.C. så är det den här gången Boston som förvandlats till radioaktiva ruiner.
Framtiden är här ömsom mörk som komisk i en berättelse vars ton ofta balanserar på en tunn linje mellan det dramatiska och bisarra. Fallout 4 är ett massivt och involverande äventyr som dryper av kreativ uppdragsdesign och varierade utmaningar vilka tycks kunna sluka både tid och rum när du spelar.
Samtidigt är mycket av upplevelsen också ganska bekant. Kanske lite väl bekant. Grafiken ser nästan ut att tillhöra den förra konsolgenerationen och det är egentligen bara Bethesda som kan komma undan med att släppa ett så här buggigt spel till fullpris. Något som förstås beror på att när alla de där irritationsmomenten vägs mot allt som är bra i Fallout 4 så sopas de undan likt träd av ett kärnvapen.
Fast, med handen på hjärtat, jämför vi med Bethsedas andra stora rollspelsserie, Elder Scrolls, så är det kvalitativa hoppet mellan Fallout 3 och 4 inte i närheten av så stort som det mellan Oblivion och Skyrim. Ett ärligare namn på Fallout 4 hade egentligen varit Fallout 3,5, men det hade förmodligen inte sålt riktigt lika många spel. Även om det är ett omdöme som de flesta andra rollspel hade slagits för.
